Kaos, feber, Felicia.
Usch vilken dag... Lillan kände av sprutan denna gång och det har hon visat oss klart och tydligt under dagen. Stackars liten. Vi hann få i oss en tårtbit uppe hos mamma och pappa innan det brakade loss. Felicia började störtgråta och det fanns inget att göra för att få henne att må bättre. Det var sådan gråt så tårarna sprutade och varken mat, lek, dans eller pussar och kramar hjälpte. Det enda som hjälpte för stunden var en tur i bilen.. Då somnade hon, men så fort vi kom tillbaka till dem, stannade bilen och tog ut henne så vaknade hon till och det blev liv igen. Det fanns inget annat att göra än att åka hem.
Väl hemma så kände hon sig nog lite tryggare, så då tog det inte så lång tid förrens hon somnade i Thomas famn. Först 40 min där, sedan en timme hos mig medan jag kollade på Ensam mamma.... Sedan har det varit lite gnäll och hon har fått feber (38.7). Mat ville hon inte ha någon (trots att hon inte ätit sedan typ fem). Men vem kan klandra henne... jag vill inte heller äta när jag är dålig.
Nu tror jag iaf att vi lyckats få henne att somna för kvällen. Jag åkte till Daniel och Paula förut och lånade deras flytande Alvedon (tack) som hon fick lite av, så man kan hoppas att hon känner sig bättre till morgonen. Och att hon inte vaknar tusen gånger inatt och är ledsen och har ont :/
Med andra ord har Thomas jäkligt stor press på sig nu med en förkyld och hängig sambo och en febrig dotter. Tur att vi tjejer är hårda som sten så jag ändå lägger lika stor tid på Felicia som han gör. Killarna kan kalla oss vad tusan de vill, men mjäkiga är vi iaf inte ;)
Väl hemma så kände hon sig nog lite tryggare, så då tog det inte så lång tid förrens hon somnade i Thomas famn. Först 40 min där, sedan en timme hos mig medan jag kollade på Ensam mamma.... Sedan har det varit lite gnäll och hon har fått feber (38.7). Mat ville hon inte ha någon (trots att hon inte ätit sedan typ fem). Men vem kan klandra henne... jag vill inte heller äta när jag är dålig.
Nu tror jag iaf att vi lyckats få henne att somna för kvällen. Jag åkte till Daniel och Paula förut och lånade deras flytande Alvedon (tack) som hon fick lite av, så man kan hoppas att hon känner sig bättre till morgonen. Och att hon inte vaknar tusen gånger inatt och är ledsen och har ont :/
Med andra ord har Thomas jäkligt stor press på sig nu med en förkyld och hängig sambo och en febrig dotter. Tur att vi tjejer är hårda som sten så jag ändå lägger lika stor tid på Felicia som han gör. Killarna kan kalla oss vad tusan de vill, men mjäkiga är vi iaf inte ;)
Kommentarer
Trackback
