Förra veckan blev Felicia sjuk, igen. Hosta, lite feber och snuva. Detta drabbade även oss, med start med mig. Dock klarade jag mig ju utan febern och hade mest de andra vanliga förkylningssymptomen.

Nu i helgen var jag glad över att de började gå över och räknade inte alls med att jag just nu vid denna stund skulle sitta med en svidande hals och svidande ögon - igen.

Tyckte redan när jag vaknade imorse att jag kände mig hängig, slö i kroppen och huvudet. Och riktigt hes på rösten.

 

När vi hade lämnat Felicia på dagis så tog det inte mer än två timmar innan de ringde därifrån och berättade att hon verkade hängig och slö. Dessutom fick hon flera hostattacker (som hon alltid brukar ha kvar flera veckor efter en förkylning) som de tyckte lät riktigt illa. Så jag åkte dit och hämtade hem henne.

När hon kom hem tyckte jag inte att hon var vidare hängig, inte hostig heller för den delen. Mest trött. Men det är ju vanligt att hon börjar bli lite trött vid den tiden på dygnet.

 

Men först nu förstod jag vad det var. Det var dags att bli sjuk! Nu, en vecka senare, har hon feber - igen! :/ Man kan ju hoppas på att det bara är något tillfälligt, som mer tänder på G tex. Men samtidigt är det väldigt mycket som går nu så det förvånar mig ju egentligen inte om det är en ny förkylning som drabbar oss direkt inpå den andra.

 

Vi får väl se hur vi alla känner oss imorn, men det börjar bli bra trist att VAB:a och bara vara hemma måste jag bittert få erkänna :/

 

Så nu laddar vi upp med nässpray, Vick-salva, halstabletter, alvedon och en kopp varmt té, och hoppas denna skiten släpper!

Då har jag avverkat mitt första medelgympa pass på säkert snart ett år!

Träningsvärken kommer vara ett faktum till morgondagen.

 

Kanske är det jag som är kinkig och möjligen lite ringrostig, men jag vet faktiskt inte om jag gillade dagens pass så mycket. När Gabriella höll i det tyckte jag det var kanon, hon är verkligen en person som får en att känna ett "go!" i sig. Nu var det en annan tjej. Hon  var inte dålig så, men jag gillade Gabriellas upplägg mer, och hon tog det lite lugnare. Här kändes det ibland som att man inte hann börja med ett moment innan det var dags för nästa.

 

Och när man ska träna så är ju musiken himla viktig, om inte annat tycker jag det. Och när Linda Bengtzings gamla kassa schlagerdänga "Jag ljuger så bra" spelas, och sedan på köpet "We´re going to Ibiza" .....ooooh back to the island! Mja, då vet jag inte om min motivation höjs iaf.

Passets höjdpunkt var isf avslappningslåten "In the arms of the angels" eller vad den heter. Den fick godkänt.

 

MEN, träningsvärk kommer jag nog ha efteråt som sagt, och det är väl det som är huvudsaken. Sedan kanske jag går på fler pass bara för att, för att jag vill och behöver röra på mig. Men jag måste säga att det var bättre förr ;)

Denna veckan har inte varit särskilt rolig när det kommer till arbetet. Visserligen är jag alltid glad att bli utringd på jobb, men när det varierat från ställe till ställe under dagarna så har det mest bara könts flummigt och trist :/

Idag till exempel, så hade jag sex olika arbetsställen fördelat på åtta timmar. Två ställen med 2h på och 4 ställen med 1h på. Gissa om det kändes som det enda jag gjorde var att sätta mig i bilen och starta för att sedan stänga av igen... och igen.... och igen.

 

Tisdagen och onsdagen såg ungefär likadan ut, fast då var det bara fyra och fem olika ställen.
Imorgon kan jag inte jobba hela dagen däremot, så då får jag nöja mig med två olika arbetsställen. Bara att hålla tummarna för att det blir något inom barnomsorgen till veckan istället så man slipper hoppa runt så som man gjort på städ nu.

 

 

Annars då så har Felicia varit helt underbar hela veckan. Det uppskattas verkligen av en trött, hårt slitande, mamma. Tänk att hon kan vara på så bra humör trots att hon inte ens tar powernaps längre. Lämningen vid dagis går bättre och bättre, snart kan jag nog säga att de går perfekt.

I måndags, efter två veckors dagisuppehåll, var det inte alls gnälligt att komma ifrån mamma och pappa lite och bli lämnad på dagis. Istället sprang hon fram till Ann efter att ha gett mig puss och kram, och brydde sig inget vidare över att jag gick därifrån. Sedan har det inte varit liika underbart de andra dagarna, men det har ändå varit bra :)

Idag när jag sa till Felicia att säga hejdå och vinka till fröken så vinkade hon, gick sedan fram till Susanna och sa kram. Och lika ska det vara, så sedan bar det iväg till Cathrin också, där hon även försökte snika sig en puss. En på kinden fick det bli.

Vad vore vårt liv utan vår lilla gummsi-snos!? :)

 

...har nu passerat, och man kan säga att det har börjat bra!

Första dagen i januari åkte hela familjen till Deje för att hälsa på en annan liten familj, nämligen Nathalie, Andreas och deras lilla Lovisa som kom till världen den 18:e december. Det var en söt tjej, och liten!

Tänk vad fort man glömmer bort hur små de små liven har varit! Det är 20 månader sedan som Felicia var så liten, och jag kan lova att de 20 månaderna har passerat med stormsteg.

Så alla småbarnsföräldrar - ta till vara på tiden! Det är en tid som aldrig kommer komma tillbaka!

Gissa om jag blev bebissugen igen! :)

 

Dagen blev mycket lyckad iaf, det var bebissnos, Felicialek, middag och efterrätt! Perfekt :)

 

 

Dagen efter var det äntligen dags för mig att se den sista och avslutande filmen på Twilight serien! Jag och Madde drog till Karlstad och gottade oss i biostolarna samtidigt som vi med spänning kollade på de snygga vampyrerna! Man kan ju inte säga att filmerna saknar ögongodis iaf! ;)