Finns ingen gosigare och sötare kanin än våran lilla Plutt!
Tänk om vi inte hade tagit hand om honom för ett år sedan då vi hittade honom vid industriområdet. Tänk om han hade fått springa runt där ute i kylan tills han frös ihjäl eller en räv fick tag i honom. Stackars lilla plutten! Kan inte tänka mig hur någon kan ha varit så jävlig och släppt ut honom, han som är så go! =/

Vi brukar släppa ut honom en gång om dagen allt som oftast, och han blir lika glad varje gång. Gör sådana där sköna glädjehopp ni vet, då han sitter i soffan och får något ryck och bara hoppar rakt upp i luften utan vidare. Han får även språngryck och springer runt, runt i vardagsrummet fort som tusan, upp i soffan, ner ifrån soffan, upp igen, och så där håller han på i evigheter ibland, tills han blir helt utmattad och slänger sig raklång bredvid en som en liten limpa. Han är söt han, vår lilla plutt :)

Vaknar upp en fin och solig morgon och blir aningen besviken när man inte kan gå utanför dörren..
Natten som var, den var hemsk. När jag igår kände att jag började bli riktigt risig tänkte jag "Jaha, är det dags för denna rethostan ikväll nu tro som jag alltid får på natten när jag är sjuk som jag är nu?" Och ja, jag hann knappt tänka det innan rethostan satte igång. Ni vet sådan där hemsk rethosta som kittlar i halsen och det enda man kan göra är bara att hosta och hosta hela tiden.. Efter 30 minuters hostande känner man hur man börjar få ont i bröstet och magen och sedan går det bara utför. Nu är jag helt mör i kroppen och känner mig sjukare än någonsin.

Det blev som jag trodde med jobb också... chefen ville ha ut mig. Men när hon hörde min röst (den som knappt existerar) så förstod hon att det var ganska illa med mig med. SYnd för mig egentligen, jag hade velat haft de där extra timmarna för kommande månads löning. Den som kommer i december... 23:e rättare sagt. (Sent btw? Ja!)

Nej jag får försöka masa mig upp ur sängen och pröva på en ny dags dos av té. Kanske det lindrar hostan i halsen iaf, även om det riviga fortfarande kommer sitta kvar.

Thomas ringde vid 11.00 också från jobbet. När han kom hem skulle han ta hand om mig hela dagen sa han. Sköta om mig, vila med mig och allt vad "ta hand om" innebär. :) Tur man har en sötnos som honom!

Var bort till farmor och farfar i Segmon i den enorma snöyran för att käka middag förut då. Gott var det men jag fick inte mina makaronisar, hon hade helt glömt bort att vi brukade ha det till, så istället fick jag nöja mig med potatis. Ganska bra egentligen också faktiskt med tanke på att vi ganska sällan käkar potatis. Varför? Jo...
* För det första är jag inte hajj på att skala, tycker det tar lång tid, är tråkigt och jag får ont i handen.
*För det andra så är min familj en potatisfamilj... jag har levt på potatis under hela min uppväxt och inte alls ofta käkat ris eller pasta, så kanske har jag redan ätit de potatisar jag ska äta under min levnadstid ;P
Men gott var det! Och som efterrätt fick vi persikor och päron med grädde. Så fort vi hade svalt och mamma hjälpt farmor diska undan så ville hon sätta på kaffe och fika, och inte vilken fika som helst...utan en med tårta!
Men nej, då fick vi tacka nej och göra oss iordning för att åka hem. Klockan var trots allt fem och snön yrde som tusan. Bara att skotta fram bilen och göra den ren tog oss en kvart, och ändå var vi alla ute och hjälptes åt!

Efter besöket i Segmon så kände jag mig lite dåsigare än vad jag gjort tidigare under dagen, så efter att vi skottat vid parkeringen och sopat rent trappen så gick jag in och diskade och tog mig sedan ytterligare en kopp té. Sitter nu i soffan och känner mig inte vidare bättre nu heller så det blir nog att avskriva sig från vikariebanken tills imorgon, så chefen inte kan ringa ut mig. Hon kommer säkert inte bli lycklig över det, men orkar faktiskt inte bry mig om det. Är fortfarande lite pissed på henne efter det hon hade sagt till min arbetskamrat om mig i förra veckan..

Nämligen....
Jag skulle då hjälpa till i köket på Södra och skulle vara ensam kvar där mellan 8-10 (för de ordinarie skulle på kurs), just den tiden som de kokar potatisen. Eftersom det är ett väldigt tungt arbete och jag inte ska lyfta tungt nu under min graviditet så hade jag sagt till chefen att jag nog inte kunde ställa upp på det. Jag tar inga risker som gör så vi kan förlora barnet! Arbetet jag skulle göra då skulle bland annat vara att hälla upp potatis ifrån tre stora sopsäckar till sex stora kantiner, lyfta in dem i en ugn (som står ganska högt upp ifrån golvet så det på så vis blir ännu tyngre och jobbigare för axlarna), sedan vänta 50 minuter ca tills jag sedan skulle ta ur dem därifrån igen och sedan lyfta in dem i ett värmeskåp. Det blir väldigt många tunga lyft, och jag kan lova att en kantin full med potatis inte är lätt!
Iaf.. när jag pratade med chefen så hade hon tyckt att "nej, det hade ju varit onödigt", men när hon sedan inte fick tag i några vikarier som kunde ställa upp istället för mig så hade hon pratat med den ordinarie tjejen hur de skulle lösa detta... Ordinarie tjejen tyckte ju som mig, att jag inte skulle ta det jobbet... och när hon sa det till chefen hade hon svarat henne "Jo, men graviditet är ju trots allt ingen sjukdom! Hon ska kunna jobba ändå"

Gissa om jag blev arg när jag fick höra det! Nej, det är ingen sjukdom, men det skulle lika gärna kunna klassas som en. Det finns många som har jättemycket besvär och chefen ska vara glad att jag hittills kunnat ställa upp så mycket som jag gjort! Och sedan får jag höra att hon sa så där!
Ja, det är ju trevligt att man har en chef som bryr sig om sina medarbetare och vikarier och inte ser mig som något annat än just en vikarie som ska hoppa in hit och dit så som hon tycker passar henne bäst. Roligt att hon ser till mig som en individ - NOT!

Nej usch... arg som sagt. SÅ - om hon skulle behöva mig imorn kan jag lugnt säga nej utan att få några skuldkänslor alls, så får hon lösa det där bäst hon vill! Usch!

Vilken underbar morgon att vakna upp till! Första advent, snöoväder, tända ljus och adventsljusstakar, tekaka med julskinka och mys under filten i soffan...dock ganska ensam eftersom Thomas nördar lite vid datorn. Sedan har min hals bestämt sig för att gå emot mig och har gjort mig hes och hostig, men jag hoppas på att det går över inom de närmsta dagarna. Trodde att lite honungsté skulle funka men halsen blev inte så mycket bättre tyvärr.

Våra planer för dagen var först att åka in till stan och kolla skyltsöndagen (jag har nämligen aldrig varit in till stan på det tidigare - dåligt jag vet ;P) men med tanke på ovädret så stannar vi nog kvar här i Grums lite grann. Däremot blir det en tur till Segmon senare eftersom vi blivit bjudna på mat hos farmor och farfar. Eller ja, man kan väl säga att jag bjöd in oss själva efter att jag hade hört vad hon skulle bjuda på för mat, men farmor hade inget emot det ;) Hon ska göra kalopps, den godaste kaloppsen jag någonsin ätit! Förr när jag och brorsan sov över där fick vi alltid kalopps med makaroner (vi var riktigt makaronifreaks ;P) och nu när jag inte fått det på flera år kunde jag bara inte stanna hemma när hon nämnde att hon skulle tillaga detta. Efterrätt blir det också såklart, på farmor-vis! :)

Om Nathalie är hemma senare kanske jag ska fråga henne om vi ska gå ut på en liten vinterpromenad med Remus. Det finns ju inget mysigare än att vara ute och gå i snön!

Appropå advent och allt annat juligt så drar ju snart julkalendern igång! Har bara skymtat några klipp av den men det lilla jag sett så verkar den faktiskt inte apdålig. Verkar ju inte alls som förra årets där några töntar sprang omkring i hjältedräkter och typ ingenting hade med julen att göra! Hoppas att denna kommer vara i klass med "Mysteriet på Greveholm", finns det något som slår den btw? Jag var iaf helt såld när den gick.

Nu kom Thomas in i vardagsrummet och satte på skidor på tv:n. Ganska mysigt ändå, trots att jag inte finner det vidare intressant!
På tal om skidor.... vi är sugna på att åka skidor eller skridskor i år! N & A var också sugna så hade varit såå mys om man hade kunnat ta med dem till stugan i Liljedal och åka där som jag alltid gjorde förr i tiden. Grilla korv på andra sidan udden osv... Mmmm...nostalgi på hög nivå! :) Jag får däremot ta det ganska försiktigt i sådana fall så jag inte drattar på rumpan nu när man har en liten krabat att tänka på också!

Så jäkla bra och så jäkla kul att det blev sånt röj av låten "Ett två tre" som Thomas skrivit. Med tanke på att jag är tillsammans med en låtskrivare så har jag vant mig vid att alla som producerat låten är lika viktiga och därför vore det fel att inte skriva med att även Klaman och Ekwall medverkat som låtskrivare.
Trots att Willez sångare inte alltid har den klaraste rösten så tog han låten hela vägen hem, genom tv-rutan och in till soffan. Efter deras uppträdande jublade vi båda här hemma och när vi sedan fick se att låten fick 4.5 poäng av dansjuryn (vilket jag tror är det bästa någonsin under denna säsongen) så kunde glädjen inte vara större!
Thomas låt blev en succé och jag tror faktiskt mycket att det var på grund av den som Willez satt så säkra denna gången!
Nu är det bara att hoppas på att den blir så populär så den spelas mycket i radion och att Willez även tar med den på skivan som de förmodligen kommer släppa inom en snar framtid!

Stort grattis till min babe, som haft världens bästa år någonsin med musiken! Nästa år kommer bli ännu mer fantastiskt, dock inte i musikväg, utan i något ännu bättre, det bästa! :)

WILLEZ WILLEZ WILLEZ!!!

Musiken är en stor grej i Thomas liv. Det är hans passion och det han brinner för. Alla har vi olika drömmar och olika mål och jag stöttar hans mål och drömmar till hundra procent. Jag själv har inga drömmar som är så stora, men det som varit/är min passion i livet är ju träningen. Tyvärr har det inte blivit så mycket utav det på sistone då jag känt mig seg och orolig för att överbelasta kroppen pga graviditeten, men jag hoppas på att kunna återuppta det igen när allting är klart och kroppen känner sig redo igen, låt säga sensommaren 2011 ungefär! Crosstrainer ska då inhandlas och vägen tillbaka till min gamla kropp ska påbörjas! Men det är ett litet tag kvar.. fram tills dess får jag lägga upp nya drömmar och mål, och det ska väl inte vara så svårt att göra det.
Mitt mål och mina drömmar kommer från och med nu vara att jag ska bli den bästa mamman. Och drömmar är till för att bli besannade och för att bli trodda på, så jag tror att jag kommer lyckas perfekt!

Jag hoppas att alla andras drömmar blir besannade, och även om det känns tufft ibland så tror jag på att det går förr eller senare, så länge som man tar tid på sig och själv tror på dem. Allt behöver inte hända direkt, även om man vill, utan huvudsaken är att man bara försöker vara glad under tiden som processen framskrider!

Bara en liten tanke sådär en trött tisdagskväll!

Nästan varje dag denna vecka har vi vaknat exakt 09.45.
Måndag ringde en av Thomas musikkontakter, tisdag ringde min moster, onsdag ringde kusinen, torsdag ringde de från jobbet, fredag ringde barnmorskan och idag då... då slapp vi att bli väckta av mobilen, men istället vaknade vi utav grannens barn som skrek som en tok. Ska bli spännande att se om vi sover kortare eller längre imorgon.
Inte för att 09.45 är för tidigt, men lite skumt att det blivit just den tiden hela veckan ;P

Nee, nu ska jag in i duschen och försöka släpa upp en bakfull sambo ur soffan och banka lite vett i honom ;P Ska nämligen till mamma och pappa på middag idag och fira fars dag en dag i förväg eftersom pappa jobbar eftermiddag imorn. Ska bli spännande att se hur dagen ser ut för Thomas ;P

Igår kväll kom första ordentliga snön! Man kan snarare kalla det snöoväder! Massor utav flingor och en otrolig blåst! Men inte blev vi skrämda av det inte! Bara att pälsa på sig och ta med Remus ut på en långpromenad i kylan!
Efteråt blev det toast med varm choklad hemma hos Nathalie och Andreas :)

Idag var den stora dagen inne då vi skulle besöka Centralsjukhuset i Karlstad för att gå på Ultraljud.

Det var en fin morgon, kallt, klart och soligt och -7 grader ute, det enda som var jobbigt var nervositeten som smög sig på. Även om man går och hoppas att allt ska stå bra till på UL så vet man ju aldrig säkert innan man kommer dit. Man grubblar på mycket och det är många tankar som rör sig i huvudet, allra värst är det när man sitter i väntrummet och väntar på att barnmorskan ska komma och ropa in en.
Efter tio lååånga minuters väntan så kom hon ändå och ropade upp oss och vi gick in i närmsta sal. Där fick jag lägga mig på en brits och kolla upp i taket på skärmen som visade vårt lilla mirakel. Thomas fick sitta i stolen bredvid som en snäll pojke ;)
Sköterskan kollade så allt såg fint ut, mätte huvud och kropp och kollade så hjärnan och hjärtat fungerade som det skulle. Man drog en lättnads suck när hon sa att allt såg bra ut. Våran lilla krabat var livlig där inne (dock inget jag känner av än) men denna livlighet gjorde att hon hade svårt att se ansiktet på babyn. Hon ville speciellt kolla upp överläppen så den såg hel ut men vårt barn ville inte riktigt vara med på de noterna, händerna låg uppe i ansiktet hela tiden...först när hon skickade in en annan barnmorska flyttades händerna. Och läppen såg fin ut, inget att oroa sig över.
Jag och Thomas tyckte det var så mysigt att se vårt barn och först mot slutet fick vi veta att det var en flicka! Troligtvis. Hon sa att de kan ha fel i 1 fall av 100, men som det verkade nu skulle vi få en dotter! :) Hon rörde sig som sagt livligt och man såg benen sparka och händerna röra sig fram och tillbaka. Då och då verkade det som hon sög på tummen då man såg att handen var vid munnen och att munnen öppnade sig.
Det var en riktigt stor grej för oss båda och nu känner man sig helt slut i kroppen då all spänning håller på att släppa. På mig märks det pga huvudvärk. Det har varit en intensiv dag ;P

Efteråt var vi ju bara tvugna att fira att allt såg bra ut och fira att det skulle bli en tjej, så en tur till Bergvik fick det bli där vi köpte varsitt sött plagg till vår lilla flicka!

Nu kan jag nog slappna av och ta det lugnt ett tag!  :)

Bröstkorgen och huvudet på vårt lilla mirakel!

Åkte på ett litet besök hos Gulli tidigare idag för att spela lite yatzy och spendera lite tid tillsammans med henne. Hon blev så glad över att vi dök upp och vi körde igång med spelandet direkt. Hon bor ensam i sin lägenhet och självklart saknar hon lite sällskap under dagarna och varje gång vi kommer skiner hon upp som en sol! :) Vann en varsin gång gjorde vi också så vi var ganska nöjda med spelets gång.

När vi skulle åka sa vi till henne att ta något att äta och försöka få i sig lite energi (hon är så mager och lever i princip på endast flytande så självklart tjatar man lite på henne när man är där så hon ska få i sig något). Hon hade inte ätit något under hela dagen. När hemsamariten var där hade hon frågat henne om hon kunde steka lite falukorv och göra mos till henne, men hemsamariten sa att det fick hon inte göra. Det enda hon fick göra var att värma.
Jag blev så arg när jag hörde det! Jag anklagar inte hemsamariten för de har säkert sina regler, men om en gammal 85-årig dam ber dem om lite mat när hon förövrigt håller på att tyna bort så tycker jag att de kan ställa upp lite! Hade det varit jag som arbetat där hade jag lagat till lite oavsett till henne (om jag nu hade haft tid över då och inte var tvungen att besöka någon annan inom kort tid). Men jag vet att de som jobbar inom hemtjänsten har det väldigt tufft. Jag har för mig att jag läst att de själva klagade på att de inte hade någon tid över att lägga på de äldre utan att de bara kunde gå in, lämna maten, höra om de mådde bra och sedan var tvugna att åka vidare. Man undrar ju faktiskt vart världen är på vägen... Självklart måste man ju ta hand om de äldre bättre än så där! Vissa av de äldre kanske inte har någon inom familjen som hjälper dem över huvud taget. Jag vet att Gulli för ett tag sedan bad om att få komma till Pilen en stund bara för att kunna få i sig lite mat och bli bättre omhändertagen. Hon var väldigt dålig där ett tag och var nära svimma och så. Men nej, hon var ju inte tillräckligt dålig..

Så när vi åkte bestämde vi oss för att åka till korvkiosken och köpa med lite korv med mos till henne, och hon blev så glad över detta. :)

Shit...klockan...Nu måste jag dra! :)

...till era gulliga kommentarer om hur ni tyckte jag skulle klippa mig. Det lutar nog åt den nyare med lugg igen, fast att jag ska klippa upp resten utav håret lite mer tror jag. Har nu bokat tid på Klippoteket så ska dit på fredag runt två-tiden. Det var år och dag sedan jag var dit så det ska bli spännande att se om de är bra eller inte. Tidigare har jag ju varit i stan på Aqua men jag kände att det kunde vara skönt med variation. Sedan får jag faktiskt börja tänka lite mer ekonomiskt också.. I stan betalade jag ju trots allt 440:- för en klippning plus bensinen för bilresan fram och tillbaka. Här behövs typ inga utgifter alls på bensin och jag har hört ryktas om att priset för klippningen här ligger mellan 330-370 :-. Så lite billigare! Bara att hoppas att jag blir lika nöjd i slutändan också då! ;P

Ne, nu blir det lite käk innan jag ska byta om och göra mig redo för gymmet. Nathalie ska hänga på idag, tagga varandra lite ;)