Dessa dagar har varit grymt jobbiga... på alla sätt och vis. Felicia gjorde inte direkt allt så mycket bättre nu då hon skrikit konstant de två senaste timmarna när jag skulle få henne att sova. Hon var dödstrött hela tiden men så grymt stönig och ville inte alls lägga sig. Det var inte riktigt vad jag orkade med nu känner jag efter en dag då mitt humör inte varit på det bästa då hon varit gnällig i princip ända sedan hon vaknade. Vet inte vad det varit med henne. Det kan ju vara så att det är tänder på G, man kan ju nästan hoppas på det iaf, för då vet man ju att det beror på nåt speciellt. Sådan jäkla otur har jag också att Thomas drog till jobbet vid nio och har därför inte haft någon avlastning alls när hon varit sådan här. Jag har matat henne, bytt blöja, dansat igenom en hel skiva (hon brukar alltid somna när man dansar med henne), men nej... inte nu. Just nu känns det som både rygg och axlar är helt paj. Det känns även som hon skrikit hål i huvudet på mig.. sådär ni vet då det varit så mycket skrik och oväsen runt omkring en så man inte känner att man orkar ta in en endaste liten grej till. Jag som hade tänkt mig köra ett pass på crosstrainern när hon hade somnat, men inte en chans att jag har ork till det nu. Min dans i typ 1.5 h lär väl ha förbränt en hel del ändå.

Och på grund av denna jobbiga avslutning på dagen så kom alla jobbiga grejer från tidigare i veckan fram också. Det kändes som att allt bara brast på en och samma gång. Det har varit så mycket tidigare dagar som jag varit ledsen över...

Bland annat lovade i princip min chef mig att jag skulle ha mitt vikariat fram till sommaren, som ni vet. Sedan ringde hon igår och sa att hon kanske var tvungen att sätta in en annan på det arbetsområdet istället, en fastanställd. Hon visste inte då hur hon skulle lösa det hela och alla månader som jag hade sett framöver med en fast säker inkomst gick då åt skogen. Jag blev ledsen, mycket på grund av att jag tidigare varit så glad åt att ha kunnat spara in på min mammapenning i och med detta jobbet, men nu kändes det som allt det bara drogs ifrån mig.

Dock kan jag ju glädja mig åt att hon ringde mig idag och sa att det hade löst sig ändå. Att hon hade fixat så att jag fick behålla jobbstället. Riktigt snällt av min chef som gjorde allt för att jag skulle få vara kvar där eftersom hon tidigare hade lovat det. Så ja, det är inget stort bekymmer längre. Jag kan inte vara säker på att jag får vara där ända fram till sommaren, men så som det såg ut nu så var det lugnt ett tag framöver iaf om det inte sker några nya omplaceringar eller så...

Men eftersom den dåliga nyheten dök upp igår så var jag ganska så depp den dagen.. en lång stund. Dagen innan var det också grejer som gjorde mig riktigt depp, dock inget jag nämner här... men det har varit tuffa dagar kan man minst säga..

Skönt att man har en blogg där man kan skriva av sig en massa skit iaf, för kände verkligen jag behövde det nu.

Puh, hoppas på en bra helg iaf. Och så ser jag fram emot veckan där jag hoppas vi kan få positiva besked!