Första soft-dagen på över två veckor.
Idag tror jag det är första dagen sedan lillan kom till världen som vi tagit det riktigt lugnt. Jag och Thomas har haft lite tid för varandra då hon legat och sovit, istället för att jag kutat runt och städat och haft mig eller utan att Thomas grejat med sina saker på datorn osv. Riktigt skönt.
Jag kan säga som så... att som nybliven småbarnsförälder så har man inte direkt tid för varandra närmsta tiden. All tid går åt till att vara med lilla gumman.
Eftersom jag haft lite problem med amningen så har det varit ett stort störningsmoment i vardagen. Man har blivit frustrerad och ledsen över att hon inte tar bröstet utan att hon istället ligger och vrålskriker på en.. och det har i sin tur gjort att man blivit lite nere och deppig. Självklart vill man ju inte se sin lilla dotter ligga där och skrika efter mat, men ändå blir man nästan irriterad på henne när maten finns rakt framför näsan på henne... Men hon är ju liten, hon vet inte hur man ska göra. Hon är ny på det, jag är ny på det.. det är mycket som ska matcha. Så när man sedan får lite tid till att vara med sin sambo så är humöret ibland inte på topp eller så är orken som bortblåst. Sedan har ju självklart all den uteblivna sömnen spelat in på humöret också.. Inte en endaste dag sedan förlossningen har man ju sovit bra. De timmars sömn som försvinner varje natt tar man ju aldrig igen (dum som man är) så istället blir man tröttare och tröttare för var dag som går. Thomas säger till mig varje dag att jag ska lägga mig och vila under eftermiddagen, men jag klarar liksom inte av sådant där.. Sova på dagen när solen skiner och det finns en massa annat som man vill göra... Nee.. det är inte lätt alls. Men nu har jag sett på senaste väderprognosen att det ska bli sämre väder i veckan så kanske att jag kan stanna inne och vila under dagarna då utan att få dåligt samvete ;P
Självklart är jag hur glad som helst av att vara mamma, att vi har en familj och att vi har fått världens underbaraste dotter. Förutom amningen så är hon en ängel. Hon skriker inte alls mycket och hon sover ganska bra på nätterna (först nu som hon haft lite ont i magen och sovit sämre, men annars har det gått fint faktiskt). Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått den familj som jag har.
Men som sagt... det är en stor omställning, det är slitsamt nu i början, men senare lovar jag att det kommer vara helt värt det :)
Jag kan säga som så... att som nybliven småbarnsförälder så har man inte direkt tid för varandra närmsta tiden. All tid går åt till att vara med lilla gumman.
Eftersom jag haft lite problem med amningen så har det varit ett stort störningsmoment i vardagen. Man har blivit frustrerad och ledsen över att hon inte tar bröstet utan att hon istället ligger och vrålskriker på en.. och det har i sin tur gjort att man blivit lite nere och deppig. Självklart vill man ju inte se sin lilla dotter ligga där och skrika efter mat, men ändå blir man nästan irriterad på henne när maten finns rakt framför näsan på henne... Men hon är ju liten, hon vet inte hur man ska göra. Hon är ny på det, jag är ny på det.. det är mycket som ska matcha. Så när man sedan får lite tid till att vara med sin sambo så är humöret ibland inte på topp eller så är orken som bortblåst. Sedan har ju självklart all den uteblivna sömnen spelat in på humöret också.. Inte en endaste dag sedan förlossningen har man ju sovit bra. De timmars sömn som försvinner varje natt tar man ju aldrig igen (dum som man är) så istället blir man tröttare och tröttare för var dag som går. Thomas säger till mig varje dag att jag ska lägga mig och vila under eftermiddagen, men jag klarar liksom inte av sådant där.. Sova på dagen när solen skiner och det finns en massa annat som man vill göra... Nee.. det är inte lätt alls. Men nu har jag sett på senaste väderprognosen att det ska bli sämre väder i veckan så kanske att jag kan stanna inne och vila under dagarna då utan att få dåligt samvete ;P
Självklart är jag hur glad som helst av att vara mamma, att vi har en familj och att vi har fått världens underbaraste dotter. Förutom amningen så är hon en ängel. Hon skriker inte alls mycket och hon sover ganska bra på nätterna (först nu som hon haft lite ont i magen och sovit sämre, men annars har det gått fint faktiskt). Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått den familj som jag har.
Men som sagt... det är en stor omställning, det är slitsamt nu i början, men senare lovar jag att det kommer vara helt värt det :)
Jag och älskling samma dag som vi åkte in till BB! Detta var några av de "goda" minuterna mellan varje värk då jag faktiskt kunde vara mig själv!
Kommentarer
Anonym
<3
Trackback
