Oförglömligt.
Träffade lilla Maddie idag, kändes som det var en evighet sedan sist!
Hon är hemma i Sverige under veckan (tyvärr är det inget positivt med det kan man säga... ), men det var kul att träffa henne iaf. Hon kom bort en sväng innan hon skulle dra sig in till la stada.
Efter att hon hade åkt kom jag att tänka på hur det var när vi var små.. Grannar som vi var så lekte vi hela tiden, dag ut och dag in. Vet att mamma brukar säga ibland att när jag var 3-4 år skulle jag hela tiden springa tvärs över vägen för att leka med Madde.. (hon fick kila efter mig hela tiden, bus som man var :D)
Och lekte ja... det gjorde vi...allt möjligt.
På sommaren hade vi vattenkrig, ibland var Frida och Mikael med, vi badade, cyklade och åt glass. Under vintern var det den stora snöhögen utanför vårt staket som gällde dagarna i ända. Där byggdes det STORA kojor som vi gjorde allt för att försvara - både från plogen och från andra skitungar ;P
Till och med under våren och hösten (som jag inte gillar något vidare nu för tiden att vara utomhus på) så var vi ute! Lekte i skogen bakom Madde där vi hade en koja och klättrade i trädet där kojan var. "Lagade mat" i grytorna som hon hade i kojan och efter påsken hade inträffat gick vi runt på gatorna och letade uppskjutna raketer som vi samlade där. Efter julen hade varit fick vi även återanvända Karin och Rolf gamla julgran som vi dekorerade med glitter....
Och för att på senare år inte förglömma den otroliga fiskeresa vi hade vid hennes stuga! Det var både action, skräck och humor i ett! Jisses! =)
Ja, det är många minnen, sådana som gör livet värt att leva egentligen. Detta är bara några utav sakerna som vi gjorde, och detta är bara minnen som jag har med Madde. Tänk så många andra minnen man har med andra personer också, det är inte dåligt vad mycket man varit med om i livet egentligen och hur kul man verkligen haft!
Ibland vill man bara tillbaka till gamla dagar... då man var liten och allt var så mycket enklare. Inga killar fanns i våra huvuden (ja, inte förräns man var efter tio iaf ;P) och man kunde bara njuta utav stunden. Uteliv hela tiden var det som gällde och någon gång då och då kunde vi ha skitkul framför datorn eller tv-spelet.
Tyvärr gillar jag inte den vändande trenden som är nu för tiden - att barnen håller sig mer inne framför skärmarna än att vara ute i den friska luften... Vad ska de ha för minnen när de växer upp? Minnen om att de dödade den och den för att ta sig vidare till nästa nivå?
Nej, hoppas verkligen det vänder och kan bli så igen som vi hade det när vi var små, för visst hade vi kul!?
Tack alla goa vänner som finns och har funnits där genom åren i mitt liv! Ni är guld värda!
Sommar 2008?
Hon är hemma i Sverige under veckan (tyvärr är det inget positivt med det kan man säga... ), men det var kul att träffa henne iaf. Hon kom bort en sväng innan hon skulle dra sig in till la stada.
Efter att hon hade åkt kom jag att tänka på hur det var när vi var små.. Grannar som vi var så lekte vi hela tiden, dag ut och dag in. Vet att mamma brukar säga ibland att när jag var 3-4 år skulle jag hela tiden springa tvärs över vägen för att leka med Madde.. (hon fick kila efter mig hela tiden, bus som man var :D)
Och lekte ja... det gjorde vi...allt möjligt.
På sommaren hade vi vattenkrig, ibland var Frida och Mikael med, vi badade, cyklade och åt glass. Under vintern var det den stora snöhögen utanför vårt staket som gällde dagarna i ända. Där byggdes det STORA kojor som vi gjorde allt för att försvara - både från plogen och från andra skitungar ;P
Till och med under våren och hösten (som jag inte gillar något vidare nu för tiden att vara utomhus på) så var vi ute! Lekte i skogen bakom Madde där vi hade en koja och klättrade i trädet där kojan var. "Lagade mat" i grytorna som hon hade i kojan och efter påsken hade inträffat gick vi runt på gatorna och letade uppskjutna raketer som vi samlade där. Efter julen hade varit fick vi även återanvända Karin och Rolf gamla julgran som vi dekorerade med glitter....
Och för att på senare år inte förglömma den otroliga fiskeresa vi hade vid hennes stuga! Det var både action, skräck och humor i ett! Jisses! =)
Ja, det är många minnen, sådana som gör livet värt att leva egentligen. Detta är bara några utav sakerna som vi gjorde, och detta är bara minnen som jag har med Madde. Tänk så många andra minnen man har med andra personer också, det är inte dåligt vad mycket man varit med om i livet egentligen och hur kul man verkligen haft!
Ibland vill man bara tillbaka till gamla dagar... då man var liten och allt var så mycket enklare. Inga killar fanns i våra huvuden (ja, inte förräns man var efter tio iaf ;P) och man kunde bara njuta utav stunden. Uteliv hela tiden var det som gällde och någon gång då och då kunde vi ha skitkul framför datorn eller tv-spelet.
Tyvärr gillar jag inte den vändande trenden som är nu för tiden - att barnen håller sig mer inne framför skärmarna än att vara ute i den friska luften... Vad ska de ha för minnen när de växer upp? Minnen om att de dödade den och den för att ta sig vidare till nästa nivå?
Nej, hoppas verkligen det vänder och kan bli så igen som vi hade det när vi var små, för visst hade vi kul!?
Tack alla goa vänner som finns och har funnits där genom åren i mitt liv! Ni är guld värda!
Vintern 2007
Sommar 2008?
Kommentarer
Charlotta
Härligt det låter när du skriver om hur ni hade det som barn,det var ju så det var,man var ute jämt=)Kul att du träffar din barndomskamrat=)Hoppas att ni ses snart igen =)Kram Charlotta
Madde
Fy fan vilka bra tider. Kunde jag så skulle jag mer än gärna spola tillbaks. På den tiden betydde alla årstider lika mycket,det fanns liksom nåt kul att göra hela tiden och man visste inte vad en höst/vinter depression va :P haha, high life va det!
Trackback
