Operation tandvärk!
Det kan man verkligen kalla det - bokstavligt talat.
Vaknade upp imorse av världens värk i visdomstanden. Tidigare har det bara gjort ont när jag ätit och svalt, men idag var det riktigt, riktigt illa. Det var verkligen tur att jag ringde folktandvården igår och fixade en tid tills idag.
Och man kan som sagt verkligen kalla det operation i princip. Det var två tandsköterskor som hade händerna i min mun och grävde åt alla håll. Först kom en bedövningsspruta (som tydligen aldrig hjälper med en dos för mig, utan det fick bli två) och sedan när det var bedövat började de den "lilla operationen" som jag kallar det.
Verkade som de tog bort en liten bit av tandköttet som satt vid min tand med hjälp av en laser. Innan hade de sagt till mig att de skulle klippa bort, men inte såg jag då någon sax.
Just detta gick ju ganska smärtfritt p.g.a bedövningen..men jag säger då det.. shit vad fort bedövningen släppte! Redan när jag gick därifrån hade jag sådan värk så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag har aldrig varit med om något liknande! Hoppas verkligen att jag klarar mig ifrån detta en annan gång.
Jag kunde inte kolla på tv, orkade inte prata..orkade ingenting. Det enda jag kunde göra var att lägga mig i sängen tillsammans med en underbart stöttande sambo. Gud va söt och go han är! Vet att han alltid finns där vid min sida när jag behöver honom och han hjälper mig alltid med allt - springer och hämtar en blöt, kall handduk och Voltaren... Vad skulle jag göra utan honom?
Just nu är han iväg och köper lite mat till oss. Eftersom jag skulle ta det lugnt med vad jag äter de närmsta dagarna så får det bli en enkel mosbricka. Men gud va gott det ska bli! Har inte käkat något på hela dagen förutom två smörgåsar...och det är under 12 timmar, så jag är vrålhungrig!
Ingen träning blir det därför idag. Får ta det imorgon istället, mamma kanske hakar på då. Eller så kanske jag drar bort senare en sväng...om jag blir bättre.
Skulle träffat Cherie idag också men vi får ta det en annan dag. Så himla synd för sist vi skulle ses var jag ju så otroligt förkyld så det blev inget då heller. Vill ju absolut inte smitta henne när hon går på cellgiftsbehandling! Då skulle jag verkligen må dåligt!
Nu blir det mat, nu kom älsklingen!
Vaknade upp imorse av världens värk i visdomstanden. Tidigare har det bara gjort ont när jag ätit och svalt, men idag var det riktigt, riktigt illa. Det var verkligen tur att jag ringde folktandvården igår och fixade en tid tills idag.
Och man kan som sagt verkligen kalla det operation i princip. Det var två tandsköterskor som hade händerna i min mun och grävde åt alla håll. Först kom en bedövningsspruta (som tydligen aldrig hjälper med en dos för mig, utan det fick bli två) och sedan när det var bedövat började de den "lilla operationen" som jag kallar det.
Verkade som de tog bort en liten bit av tandköttet som satt vid min tand med hjälp av en laser. Innan hade de sagt till mig att de skulle klippa bort, men inte såg jag då någon sax.
Just detta gick ju ganska smärtfritt p.g.a bedövningen..men jag säger då det.. shit vad fort bedövningen släppte! Redan när jag gick därifrån hade jag sådan värk så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag har aldrig varit med om något liknande! Hoppas verkligen att jag klarar mig ifrån detta en annan gång.
Jag kunde inte kolla på tv, orkade inte prata..orkade ingenting. Det enda jag kunde göra var att lägga mig i sängen tillsammans med en underbart stöttande sambo. Gud va söt och go han är! Vet att han alltid finns där vid min sida när jag behöver honom och han hjälper mig alltid med allt - springer och hämtar en blöt, kall handduk och Voltaren... Vad skulle jag göra utan honom?
Just nu är han iväg och köper lite mat till oss. Eftersom jag skulle ta det lugnt med vad jag äter de närmsta dagarna så får det bli en enkel mosbricka. Men gud va gott det ska bli! Har inte käkat något på hela dagen förutom två smörgåsar...och det är under 12 timmar, så jag är vrålhungrig!
Ingen träning blir det därför idag. Får ta det imorgon istället, mamma kanske hakar på då. Eller så kanske jag drar bort senare en sväng...om jag blir bättre.
Skulle träffat Cherie idag också men vi får ta det en annan dag. Så himla synd för sist vi skulle ses var jag ju så otroligt förkyld så det blev inget då heller. Vill ju absolut inte smitta henne när hon går på cellgiftsbehandling! Då skulle jag verkligen må dåligt!
Nu blir det mat, nu kom älsklingen!
Kommentarer
Trackback
