Långpromenad med Camilla!
Nyss hemkommen efter en 1½ timmes lång promenad. Och det blev allt en bit - säkert 5 km minst iaf. Från badhuset - vidare till Karlberg - tillbaka in mot centrum och ända bort till Gruvökorset typ - och sedan upp tillbaka genom Orrby innan vi var tillbaka vid badhuset igen.
Vilket knepigt väder säger jag bara! När vi började gå sken solen och det blev nästan för varmt med tröjan på. När vi sedan kom bort mot Gruvön hamnade vi under världens åskskur (det mullrade t.o.m) och blev genomvåta! Hällregnet höll väl på minst tio minuter och under den tiden hinner det sätta sig ganska bra i kläderna. Dock tog vi oss in på ICA och tog skydd där någon minut innan solen kom fram igen.
Nu när man sitter här inne är himlen klarblå, är inte det typsikt? ;P
Men skit samma, det var kul att promenera med Camilla ändå så det gör inte så mycket =) Var så himla längesedan som vi sågs så det var kul att snacka ikapp allt man missat igen. Det får snart göras om igen tycker jag =)
Tänk egentligen hur himla längesedan som det egentligen var sedan vi blev kompisar, och tänk vad mycket som har hänt sedan dess.. Massa gamla klasskompisar som blivit föräldrar, folk som flyttar, folk som gör sånt som man absolut inte trodde att de skulle hålla på med.. Ja, en massa saker förändras, men ändå känns det på något vis som att när jag och Camilla ses igen så känns det ändå som vanligt, som förr liksom. Kanske är det en sak som inte förändras särskilt mkt?
Sedan kan man helt byta ämne och gå över till raka motsatsen...sånt som verkligen förändras under åren... SÅDANA som verkligen förändras. Ibland förstår jag mig inte på folk.. Verkligen inte. Ju längre tiden går så känns det som vissa tycker att gamla saker man varit med om inte betyder ett skit.. Varför ska man ändra på sig så drastiskt för?
Är det kanske jag som har förändrats? Är det mig det är fel på?
Jag vette tusan..men vissa vet jag inte vad det händer med om jag ska vara ärlig.. Orkar inte bry mig mer då bara.
Vilket knepigt väder säger jag bara! När vi började gå sken solen och det blev nästan för varmt med tröjan på. När vi sedan kom bort mot Gruvön hamnade vi under världens åskskur (det mullrade t.o.m) och blev genomvåta! Hällregnet höll väl på minst tio minuter och under den tiden hinner det sätta sig ganska bra i kläderna. Dock tog vi oss in på ICA och tog skydd där någon minut innan solen kom fram igen.
Nu när man sitter här inne är himlen klarblå, är inte det typsikt? ;P
Men skit samma, det var kul att promenera med Camilla ändå så det gör inte så mycket =) Var så himla längesedan som vi sågs så det var kul att snacka ikapp allt man missat igen. Det får snart göras om igen tycker jag =)
Tänk egentligen hur himla längesedan som det egentligen var sedan vi blev kompisar, och tänk vad mycket som har hänt sedan dess.. Massa gamla klasskompisar som blivit föräldrar, folk som flyttar, folk som gör sånt som man absolut inte trodde att de skulle hålla på med.. Ja, en massa saker förändras, men ändå känns det på något vis som att när jag och Camilla ses igen så känns det ändå som vanligt, som förr liksom. Kanske är det en sak som inte förändras särskilt mkt?
Sedan kan man helt byta ämne och gå över till raka motsatsen...sånt som verkligen förändras under åren... SÅDANA som verkligen förändras. Ibland förstår jag mig inte på folk.. Verkligen inte. Ju längre tiden går så känns det som vissa tycker att gamla saker man varit med om inte betyder ett skit.. Varför ska man ändra på sig så drastiskt för?
Är det kanske jag som har förändrats? Är det mig det är fel på?
Jag vette tusan..men vissa vet jag inte vad det händer med om jag ska vara ärlig.. Orkar inte bry mig mer då bara.
Kommentarer
Trackback
