Första soft-dagen på över två veckor.
Idag tror jag det är första dagen sedan lillan kom till världen som vi tagit det riktigt lugnt. Jag och Thomas har haft lite tid för varandra då hon legat och sovit, istället för att jag kutat runt och städat och haft mig eller utan att Thomas grejat med sina saker på datorn osv. Riktigt skönt.
Jag kan säga som så... att som nybliven småbarnsförälder så har man inte direkt tid för varandra närmsta tiden. All tid går åt till att vara med lilla gumman.
Eftersom jag haft lite problem med amningen så har det varit ett stort störningsmoment i vardagen. Man har blivit frustrerad och ledsen över att hon inte tar bröstet utan att hon istället ligger och vrålskriker på en.. och det har i sin tur gjort att man blivit lite nere och deppig. Självklart vill man ju inte se sin lilla dotter ligga där och skrika efter mat, men ändå blir man nästan irriterad på henne när maten finns rakt framför näsan på henne... Men hon är ju liten, hon vet inte hur man ska göra. Hon är ny på det, jag är ny på det.. det är mycket som ska matcha. Så när man sedan får lite tid till att vara med sin sambo så är humöret ibland inte på topp eller så är orken som bortblåst. Sedan har ju självklart all den uteblivna sömnen spelat in på humöret också.. Inte en endaste dag sedan förlossningen har man ju sovit bra. De timmars sömn som försvinner varje natt tar man ju aldrig igen (dum som man är) så istället blir man tröttare och tröttare för var dag som går. Thomas säger till mig varje dag att jag ska lägga mig och vila under eftermiddagen, men jag klarar liksom inte av sådant där.. Sova på dagen när solen skiner och det finns en massa annat som man vill göra... Nee.. det är inte lätt alls. Men nu har jag sett på senaste väderprognosen att det ska bli sämre väder i veckan så kanske att jag kan stanna inne och vila under dagarna då utan att få dåligt samvete ;P
Självklart är jag hur glad som helst av att vara mamma, att vi har en familj och att vi har fått världens underbaraste dotter. Förutom amningen så är hon en ängel. Hon skriker inte alls mycket och hon sover ganska bra på nätterna (först nu som hon haft lite ont i magen och sovit sämre, men annars har det gått fint faktiskt). Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått den familj som jag har.
Men som sagt... det är en stor omställning, det är slitsamt nu i början, men senare lovar jag att det kommer vara helt värt det :)
Jag kan säga som så... att som nybliven småbarnsförälder så har man inte direkt tid för varandra närmsta tiden. All tid går åt till att vara med lilla gumman.
Eftersom jag haft lite problem med amningen så har det varit ett stort störningsmoment i vardagen. Man har blivit frustrerad och ledsen över att hon inte tar bröstet utan att hon istället ligger och vrålskriker på en.. och det har i sin tur gjort att man blivit lite nere och deppig. Självklart vill man ju inte se sin lilla dotter ligga där och skrika efter mat, men ändå blir man nästan irriterad på henne när maten finns rakt framför näsan på henne... Men hon är ju liten, hon vet inte hur man ska göra. Hon är ny på det, jag är ny på det.. det är mycket som ska matcha. Så när man sedan får lite tid till att vara med sin sambo så är humöret ibland inte på topp eller så är orken som bortblåst. Sedan har ju självklart all den uteblivna sömnen spelat in på humöret också.. Inte en endaste dag sedan förlossningen har man ju sovit bra. De timmars sömn som försvinner varje natt tar man ju aldrig igen (dum som man är) så istället blir man tröttare och tröttare för var dag som går. Thomas säger till mig varje dag att jag ska lägga mig och vila under eftermiddagen, men jag klarar liksom inte av sådant där.. Sova på dagen när solen skiner och det finns en massa annat som man vill göra... Nee.. det är inte lätt alls. Men nu har jag sett på senaste väderprognosen att det ska bli sämre väder i veckan så kanske att jag kan stanna inne och vila under dagarna då utan att få dåligt samvete ;P
Självklart är jag hur glad som helst av att vara mamma, att vi har en familj och att vi har fått världens underbaraste dotter. Förutom amningen så är hon en ängel. Hon skriker inte alls mycket och hon sover ganska bra på nätterna (först nu som hon haft lite ont i magen och sovit sämre, men annars har det gått fint faktiskt). Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått den familj som jag har.
Men som sagt... det är en stor omställning, det är slitsamt nu i början, men senare lovar jag att det kommer vara helt värt det :)
Jag och älskling samma dag som vi åkte in till BB! Detta var några av de "goda" minuterna mellan varje värk då jag faktiskt kunde vara mig själv!
Mot ljusare tider.
Vår lilla gumma har sovit bättre de senaste dagarna. Hon har fortfarande lite fel dygnsrytm och är hellre vaken på nätterna än på dagarna men hon sover lite mer nu än vad hon gjorde då vi tog med henne till akuten. Nu vaknar hon tre gånger ungefär under en natt, det enda jobbiga är hennes gnyande innan hon inser att hon ska somna om. Det kan bli 30-60 minuters gnäll innan man får sluta ögonen igen.. men men, det blir nog bättre och bättre framöver :)
Idag är det tänkt att vi ska upp till BVC på ny tillväxtkontroll. Så som hon ätit på sistone så måste hon ha gått upp en hel del. Både jag och Thomas tycker faktiskt att hon blivit större sedan förra veckan :)
Annars då... jag har fått min efterlängtade klipp - och slingtid inbokad! Fredag klockan 10 smäller det, då ska jag bli mer blond igen och håret ska äntligen (för första gången sedan nyår) få en rejäl uppklippning. Jag lutar faktiskt åt att korta av det en bra bit, till axlarna ungefär. Vi får se om hon som klipper mig har några bra tips :)
Vårt stackars lilla hjärtegull.
Idag hade jag sett fram emot en mysig, solig och varm äggpromenad tillsammans med Thomas och lillan.. men tyvärr blev det aldrig så.
Under natten har vi inte fått en blund, lillan har inte kunnat sova utan har hela tiden legat och gnällt och vridit sig åt alla håll. Annars brukar hon somna direkt så fort man har gett henne mat men nu var hon lika gnällig även efteråt. Oroliga föräldrar som vi är så var vi mot morgonen tvugna att ringa till sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in till akuten. De vågade inte säga vad de trodde det var eftersom hon var så liten, och de tyckte inte att vi skulle chansa heller. Så vi hade inget annat val än att åka in, någon var ju tvungen att kolla upp henne.
Kom dit, väntade lite innan vi kunde anmäla oss och fick 45 minuter senare komma in till en sköterska. Hon kollade temp och den var bra och hon hade ökat i vikt så det var det inget fel på.. sedan skulle vi få gå tillbaka till väntrummet och vänta på en barnläkare... och ja... den kom ju aldrig! Alla som kom in på akuten fick komma till läkare före oss. Till slut var det vi och ett till par med spädbarn som satt kvar. Började prata med dem vad illa det var att vi med småttingar fick sitta där och vänta i timmar när det är virustider och småbarn är extra känsliga! Sedan blev jag inte mindre grinig när en morsa lät sin unge som hade fullt med utslag i hela ansiktet springa fram till vår lilla tjej och börja tarvla! Sa till ungen att ge sig för mamman verkade ju skita i allt.
"Det är inget farligt, det smittar inte". Nej nej.. vad fan gör de på akuten då om mamman redan verkar veta vad ungen har?!
Efter att ha väntat 2.5 timme på en barnläkare som aldrig ville dyka upp så bestämde vi oss till slut att åka hem. Under tiden på akuten hade lillan slutat vrida sig och hon sov äntligen! Typ hela tiden! Det var ju det vi hade varit oroliga för, just att hon inte kunde sova.... Om hon inte var sjuk innan blev hon väl det nu i det äckliga väntrummet!
Så ja, totalt 3.5 timmar resulterade i ingenting! Det enda vi fick veta var att hon inte hade feber liksom... Arg, frustrerad och förbannad på svensk sjukvård så åkte vi hem.
Missade alltså äggisen... tråkigt men det viktigaste är att lillan blivit bättre under dagen. Bara att hoppas att det håller i sig under natten. Vi behöver verkligen sova nu!
Under natten har vi inte fått en blund, lillan har inte kunnat sova utan har hela tiden legat och gnällt och vridit sig åt alla håll. Annars brukar hon somna direkt så fort man har gett henne mat men nu var hon lika gnällig även efteråt. Oroliga föräldrar som vi är så var vi mot morgonen tvugna att ringa till sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in till akuten. De vågade inte säga vad de trodde det var eftersom hon var så liten, och de tyckte inte att vi skulle chansa heller. Så vi hade inget annat val än att åka in, någon var ju tvungen att kolla upp henne.
Kom dit, väntade lite innan vi kunde anmäla oss och fick 45 minuter senare komma in till en sköterska. Hon kollade temp och den var bra och hon hade ökat i vikt så det var det inget fel på.. sedan skulle vi få gå tillbaka till väntrummet och vänta på en barnläkare... och ja... den kom ju aldrig! Alla som kom in på akuten fick komma till läkare före oss. Till slut var det vi och ett till par med spädbarn som satt kvar. Började prata med dem vad illa det var att vi med småttingar fick sitta där och vänta i timmar när det är virustider och småbarn är extra känsliga! Sedan blev jag inte mindre grinig när en morsa lät sin unge som hade fullt med utslag i hela ansiktet springa fram till vår lilla tjej och börja tarvla! Sa till ungen att ge sig för mamman verkade ju skita i allt.
"Det är inget farligt, det smittar inte". Nej nej.. vad fan gör de på akuten då om mamman redan verkar veta vad ungen har?!
Efter att ha väntat 2.5 timme på en barnläkare som aldrig ville dyka upp så bestämde vi oss till slut att åka hem. Under tiden på akuten hade lillan slutat vrida sig och hon sov äntligen! Typ hela tiden! Det var ju det vi hade varit oroliga för, just att hon inte kunde sova.... Om hon inte var sjuk innan blev hon väl det nu i det äckliga väntrummet!
Så ja, totalt 3.5 timmar resulterade i ingenting! Det enda vi fick veta var att hon inte hade feber liksom... Arg, frustrerad och förbannad på svensk sjukvård så åkte vi hem.
Missade alltså äggisen... tråkigt men det viktigaste är att lillan blivit bättre under dagen. Bara att hoppas att det håller i sig under natten. Vi behöver verkligen sova nu!
Sötnosen vår!
Ställde mig på vågen imorse och insåg att jag alldeles snart är tillbaka på min grundvikt! Redan! :)
Innan jag blev gravid vägde jag drygt 56 kg, 56.5 där någonstans och innan lillan valde att komma till denna värld var jag uppe i dryga 65 kg. Nu... en vecka senare så står vågen på dryga 57! Helt otroligt egentligen.
Magen är ju självklart inte som den varit tidigare, men jag har ju heller inte försökt göra något åt den heller så det är kanske inte så konstigt. Har ju trots allt varit ganska utspänd och haft en söt liten gumma där inne i 9 månader. Men nu till sommaren ska jag försöka komma igång lite lätt med träningen och försöka springa lite vid elljusspåret osv, efter det kanske man är som förut igen :) Simon ringde precis till Thomas och pratade om vad sugen han var på att spela fotboll igen. Saknar det jag med, grymt mycket, så det vore kul om man kunde komma igång om ett litet tag igen. Dock får jag vänta och vila upp kroppen lite och låta den läka först.. Kan säga att den verkligen inte är redo för hårdträning än på ett tag. Är glad att promenaderna går så bra som de gör iaf, det har verkligen varit fantastiskt väder de här dagarna så det har varit helt underbart att vara ute med sambo och barnvagn och gå. Man får se till att ta till vara på dagarna :)
Idag har lillan träffat grannarna Nathalie och Andreas för första gången. Under de senaste dagarna har hon träffat mycket nytt folk :) Camilla har varit här på besök, Madde kom igår mm mm... Hon har fått så mycket fina grejer. Camilla hade till och med med sig present ifrån hennes föräldrar - så gulligt :) Så nu har hon fått massvis med kläder, gossedjur och annat smått och gott.
Lite roligt när folk ska säga vem hon är mest lik.. Jag tror vi har fått höra från 50% att hon är pappas tös och 50% på att hon är mammas. Med mössan på, om man varit ute och gått, kan folk tycka att hon är lite lik mig... men om man sedan tar av henne mössan och de ser allt svart hår så tycker de att hon är pappa upp i dagen :)
Har ju inte visat någon bild på henne här med den söta lilla kaluffsen, har lyckats haft mössa på sig på bilderna. Men här kan ni få se godingen vår ;)
Innan jag blev gravid vägde jag drygt 56 kg, 56.5 där någonstans och innan lillan valde att komma till denna värld var jag uppe i dryga 65 kg. Nu... en vecka senare så står vågen på dryga 57! Helt otroligt egentligen.
Magen är ju självklart inte som den varit tidigare, men jag har ju heller inte försökt göra något åt den heller så det är kanske inte så konstigt. Har ju trots allt varit ganska utspänd och haft en söt liten gumma där inne i 9 månader. Men nu till sommaren ska jag försöka komma igång lite lätt med träningen och försöka springa lite vid elljusspåret osv, efter det kanske man är som förut igen :) Simon ringde precis till Thomas och pratade om vad sugen han var på att spela fotboll igen. Saknar det jag med, grymt mycket, så det vore kul om man kunde komma igång om ett litet tag igen. Dock får jag vänta och vila upp kroppen lite och låta den läka först.. Kan säga att den verkligen inte är redo för hårdträning än på ett tag. Är glad att promenaderna går så bra som de gör iaf, det har verkligen varit fantastiskt väder de här dagarna så det har varit helt underbart att vara ute med sambo och barnvagn och gå. Man får se till att ta till vara på dagarna :)
Idag har lillan träffat grannarna Nathalie och Andreas för första gången. Under de senaste dagarna har hon träffat mycket nytt folk :) Camilla har varit här på besök, Madde kom igår mm mm... Hon har fått så mycket fina grejer. Camilla hade till och med med sig present ifrån hennes föräldrar - så gulligt :) Så nu har hon fått massvis med kläder, gossedjur och annat smått och gott.
Lite roligt när folk ska säga vem hon är mest lik.. Jag tror vi har fått höra från 50% att hon är pappas tös och 50% på att hon är mammas. Med mössan på, om man varit ute och gått, kan folk tycka att hon är lite lik mig... men om man sedan tar av henne mössan och de ser allt svart hår så tycker de att hon är pappa upp i dagen :)
Har ju inte visat någon bild på henne här med den söta lilla kaluffsen, har lyckats haft mössa på sig på bilderna. Men här kan ni få se godingen vår ;)
Första dagarna med vårt underverk!
Sorry för otroligt kass update. Visst visste jag att tiden till dator skulle bli knapp med lillan här, men tiden blev ännu mer knapp än vad jag hade trott ;P
Men nu är jag här en sväng iaf, lillan ligger bredvid i pappas famn och sover efter en riktigt skön måltid och ett nytt blöjbyte.
Imorgon är hon en vecka gammal. Helt otroligt att det redan gått en vecka, fast när man tänker efter känns det som det egentligen skulle varit längre tid sedan hon anlände. Det är en sådan konstig (men otroligt fantastisk) känsla att hon är här nu. Det känns för bra för att vara sant. Det känns precis som att hon bara är här till låns för ett tag och att vi sedan ska lämna tillbaka henne, men som tur är så är det verkligen inte så! Det känns bara så overkligt allting. Att Thomas och jag har "producerat" ;) och fått ett så sött litet barn är för mig helt sagolikt.
Under förlossningen sa jag till Thomas att jag aldrig mer skulle göra om det här. Smärtan var verkligen grymt stor... men nu när det bara gått några dagar börjar man redan ändra uppfattning.. Konstigt hur det kan vara egentligen :)
Hon sköter sig bra också lillan. Hon äter upp sig mer och mer för varje dag och hon sover bättre på nätterna nu än vad hon gjorde första dagarna. Så mycket som ögonen blödde på mig och Thomas de dagarna har vi aldrig varit med om tidigare tror jag. För mig var det ju värkar natten mot måndag som hindrade min sömn, natten mot tisdag var vi på BB och födde, natten till onsdag sov vi på patienthotellet med lillan (delade på en 90 säng och låg spända och nervösa över ifall hon andades eller inte för hon var så tät i näsan, sä sömn blev det typ ingen alls) och de två kommande nätterna sov vi hemma och då skrek hon halva nätterna för att jag inte hade mycket mat att ge henne. Så med andra ord... fem nätter i rad som vi i princip inte sov någonting alls.
Men nu i efterhand så är allt det verkligen värt det. Ingen av oss har någonsin varit lyckligare (om än tröttare) än vad vi är nu. Vi har äntligen blivit en familj och det känns så otroligt skönt så det nästan skär i hjärtat på mig :)
Älsklingen är ledig fram till 2:a maj nu. Helt underbart. Två veckor till att bara vara... :)
Vår älskade Felicia, några minuter gammal :)
Men nu är jag här en sväng iaf, lillan ligger bredvid i pappas famn och sover efter en riktigt skön måltid och ett nytt blöjbyte.
Imorgon är hon en vecka gammal. Helt otroligt att det redan gått en vecka, fast när man tänker efter känns det som det egentligen skulle varit längre tid sedan hon anlände. Det är en sådan konstig (men otroligt fantastisk) känsla att hon är här nu. Det känns för bra för att vara sant. Det känns precis som att hon bara är här till låns för ett tag och att vi sedan ska lämna tillbaka henne, men som tur är så är det verkligen inte så! Det känns bara så overkligt allting. Att Thomas och jag har "producerat" ;) och fått ett så sött litet barn är för mig helt sagolikt.
Under förlossningen sa jag till Thomas att jag aldrig mer skulle göra om det här. Smärtan var verkligen grymt stor... men nu när det bara gått några dagar börjar man redan ändra uppfattning.. Konstigt hur det kan vara egentligen :)
Hon sköter sig bra också lillan. Hon äter upp sig mer och mer för varje dag och hon sover bättre på nätterna nu än vad hon gjorde första dagarna. Så mycket som ögonen blödde på mig och Thomas de dagarna har vi aldrig varit med om tidigare tror jag. För mig var det ju värkar natten mot måndag som hindrade min sömn, natten mot tisdag var vi på BB och födde, natten till onsdag sov vi på patienthotellet med lillan (delade på en 90 säng och låg spända och nervösa över ifall hon andades eller inte för hon var så tät i näsan, sä sömn blev det typ ingen alls) och de två kommande nätterna sov vi hemma och då skrek hon halva nätterna för att jag inte hade mycket mat att ge henne. Så med andra ord... fem nätter i rad som vi i princip inte sov någonting alls.
Men nu i efterhand så är allt det verkligen värt det. Ingen av oss har någonsin varit lyckligare (om än tröttare) än vad vi är nu. Vi har äntligen blivit en familj och det känns så otroligt skönt så det nästan skär i hjärtat på mig :)
Älsklingen är ledig fram till 2:a maj nu. Helt underbart. Två veckor till att bara vara... :)
Vår älskade Felicia, några minuter gammal :)
Vår underbara dotter!
Den 12:e april 2011 kom vår älskade dotter till världen, vår lilla Felicia.
2750 g och 49 cm lång!
2750 g och 49 cm lång!
Ikväll blir det nog BB.
Värkarna har blivit intensivare, mer smärtsamma och regelbundna under dagen så snart bär det in mot Karlstad BB tror jag. Ifrån början kom värkarna lite då och då och nu, sedan ett-två någon gång, kommer de med ca tio minuters mellanrum. Ringde in till förlossningen och sköterskan jag pratade med sa att jag skulle komma in om jag ville. Orkar jag vänta hemma kan jag göra det men om jag känner mig orolig var det bara att dyka upp. Jag ska försöka avvakta och stanna hemma lite till, vill inte ligga inne på sjukhus när jag kan fördriva tiden mellan värkarna med annat här hemma. Hittills har jag försökt förtränga dem genom att sitta här vid datorn, men det går verkligen inte. Måste släppa allt man håller på med och koncentrera sig på värkarna för att kunna härda ut dem så gott som det går. Förut diskade jag och när värkarna kom skrek jag på Thomas som genast kom och masserade mig bak i ryggslutet, jag passade även på att bädda liggdelen på vagnen och även där fick det avbrytas för värkarna. Men hellre ha det så en stund till än att bara ligga i en säng där borta.
Sköterskan på BB sa att oavsett vilket så ses vi nog idag. Även om jag kanske inte öppnats och är redo att föda direkt så måste jag komma in för att få något mot värken. Jag sa till henne att jag inte skulle klara natten här hemma om värkarna fortsätter komma var tionde minut. Då kommer jag inte kunna sova en blund. Och hon trodde ju inte att de skulle avta nu när de hållit på så här under hela dagen.
Jaja, vi får se om vi i nästa inlägg har en bebis här ute hos oss! Haha, låter helt otroligt egentligen. Men det hade varit bra skönt om det vore så :)
Sköterskan på BB sa att oavsett vilket så ses vi nog idag. Även om jag kanske inte öppnats och är redo att föda direkt så måste jag komma in för att få något mot värken. Jag sa till henne att jag inte skulle klara natten här hemma om värkarna fortsätter komma var tionde minut. Då kommer jag inte kunna sova en blund. Och hon trodde ju inte att de skulle avta nu när de hållit på så här under hela dagen.
Jaja, vi får se om vi i nästa inlägg har en bebis här ute hos oss! Haha, låter helt otroligt egentligen. Men det hade varit bra skönt om det vore så :)
Kan det vara nåt...?
När vi la oss igår kväll så fick jag molande värk nere i magen och ryggen, kändes precis som mensvärk. Äsch det går nog över bara jag somnar, tänkte jag. Senare under natten vaknade jag och hade fortfarande ont men nu hade den molande smärtan mer övergått till starkare smärtor med stora mellanrum.
Nu börjar det hugga mer... nästan som ni tänker er när ni är magsjuka och det kommer en sådan där smärta långt nere i magen så man vill gå åt. Den slags smärtan sitter i nu också så jag valde för en timme sedan att stiga upp ur sängen och försöka få i mig lite frukost. Jag har knappt sovit någonting under natten utan har vaknat varje halvtimme. Som tur är tar det ett tag mellan värkarna, ca 6 minuter kanske. Bara för att jag skriver om det här nu har jag inte känt av något närmsta tio.. Det är då man undrar om förlossningen är igång på riktigt eller om det är någon slags förvärkar. Så jäkla svårt att veta! Inte lätt när man inte varit med om det förr...
Fortsätter det ringer jag till bm och hör med henne vad hon tror, annars får jag helt enkelt vänta och se.. Håll tummarna för mig att lillan vill ut!
Nu börjar det hugga mer... nästan som ni tänker er när ni är magsjuka och det kommer en sådan där smärta långt nere i magen så man vill gå åt. Den slags smärtan sitter i nu också så jag valde för en timme sedan att stiga upp ur sängen och försöka få i mig lite frukost. Jag har knappt sovit någonting under natten utan har vaknat varje halvtimme. Som tur är tar det ett tag mellan värkarna, ca 6 minuter kanske. Bara för att jag skriver om det här nu har jag inte känt av något närmsta tio.. Det är då man undrar om förlossningen är igång på riktigt eller om det är någon slags förvärkar. Så jäkla svårt att veta! Inte lätt när man inte varit med om det förr...
Fortsätter det ringer jag till bm och hör med henne vad hon tror, annars får jag helt enkelt vänta och se.. Håll tummarna för mig att lillan vill ut!
Fick mig en funderare...
... på om jag kanske ska klippa håret ganska kort nu när lillan är född trots allt. Efter att ha sett en bild som Sofia hade på sin mail från vår gamla skoltid blev jag fundersam på om det kanske skulle funka.. Blondin igen med lite krusigt hår kanske? Eller låta det vara som det är ungefär men bara styla till det och klippa upp? Vad tror ni?
Vet att min mamma många gånger poängterat för mig att hon tycker jag skulle klippa kort sådär igen för det passade jag "sååå bra i" enligt henne.. Men det är ju mamma det.
Ganska skönt på ett vis att ha lite kortare nu under sommaren men samtidigt skulle jag ju vilja ha det så långt så jag kan sätta upp allt i nån snygg frill.. Gaah, blir tokig ;P
Vet att min mamma många gånger poängterat för mig att hon tycker jag skulle klippa kort sådär igen för det passade jag "sååå bra i" enligt henne.. Men det är ju mamma det.
Ganska skönt på ett vis att ha lite kortare nu under sommaren men samtidigt skulle jag ju vilja ha det så långt så jag kan sätta upp allt i nån snygg frill.. Gaah, blir tokig ;P
Reunionträff med Sofia och Matilda.
Matilda hörde av sig häromdagen och berättade att hon var hemma i de värmländska skogarna fram tills på söndag. När hon var i Karlstad träffade hon Sofia en snabbis och de båda kom överens om att komma bort och hälsa på mig här hemma dagen efteråt. Så igår var de här!
Sofia hade aldrig varit här tidigare och Matilda hade inte varit här sedan vi gjorde om så mycket i lägenheten. Tjejerna kom med varsitt paket med söta bebiskläder och jag hade fixat iordning lite fika som dukades fram. Gissa om vi hade mycket att snacka om! Matilda drog sina senaste 3 år, Sofia sina och jag pratade lite om bebis :). De var helt förundrade över att jag faktiskt SNART ska ha barn, att det snart kommer komma en liten tjej ifrån min lilla mage.
Tiden gick hemskt fort och vi återupplevde gamla dagar genom att kolla Sofias gamla sparade mail som hon och Matilda skickat till varandra under gymnasiedagarna, där de skrivit historier om ett visst par killar i klassen ;P "Das mörder älg" och "Bäver-Olle" var även två andra uttryck som kom på tal igen!
Efter att några gånger ha bjudit över Sofia hit på lite festkvällar men hon ej kunnat komma så var det väl nu äntligen dags för henne att pröva på den karaoke som hon tidigare missat. Thomas hjälpte till och fixade iordning datorn så Sofia fick sitt "happy moment" för dagen. Hon och Linda Bengtzing kan ju bara inte gå fel! Glad, sprallig och hyperaktiv sjöng hon in och sedan lyssnade på låten som kommer bli hennes största hit! "Leende guldbruna ögon" hann hon också med att sjunga innan det var dags för dem att åka hem. Thomas sparade filerna som mp3 och skickade över till hennes mail så jag kan bara tänka mig vad de spelas hos henne nu ;)
Synd att man ska vara så jäkla tjock, men snart är det ett minne blott ;) Här är vi samlade igen iaf, tjejgänget 5-6 år senare!
Sofia hade aldrig varit här tidigare och Matilda hade inte varit här sedan vi gjorde om så mycket i lägenheten. Tjejerna kom med varsitt paket med söta bebiskläder och jag hade fixat iordning lite fika som dukades fram. Gissa om vi hade mycket att snacka om! Matilda drog sina senaste 3 år, Sofia sina och jag pratade lite om bebis :). De var helt förundrade över att jag faktiskt SNART ska ha barn, att det snart kommer komma en liten tjej ifrån min lilla mage.
Tiden gick hemskt fort och vi återupplevde gamla dagar genom att kolla Sofias gamla sparade mail som hon och Matilda skickat till varandra under gymnasiedagarna, där de skrivit historier om ett visst par killar i klassen ;P "Das mörder älg" och "Bäver-Olle" var även två andra uttryck som kom på tal igen!
Efter att några gånger ha bjudit över Sofia hit på lite festkvällar men hon ej kunnat komma så var det väl nu äntligen dags för henne att pröva på den karaoke som hon tidigare missat. Thomas hjälpte till och fixade iordning datorn så Sofia fick sitt "happy moment" för dagen. Hon och Linda Bengtzing kan ju bara inte gå fel! Glad, sprallig och hyperaktiv sjöng hon in och sedan lyssnade på låten som kommer bli hennes största hit! "Leende guldbruna ögon" hann hon också med att sjunga innan det var dags för dem att åka hem. Thomas sparade filerna som mp3 och skickade över till hennes mail så jag kan bara tänka mig vad de spelas hos henne nu ;)
Synd att man ska vara så jäkla tjock, men snart är det ett minne blott ;) Här är vi samlade igen iaf, tjejgänget 5-6 år senare!
Gaaahh!
Någon annan gravid människa där ute som känner av världens stickningar i blåsan!? (eller någon som varit gravid förövrigt).. Jag blir tokig, haft så här senaste månaden nu, minst, och det gör såå ont!
Det är precis som att när lillan rör sig i magen så trycker hon på blåsan på något vis så det sticker som attan. Hemskt.
Det är precis som att när lillan rör sig i magen så trycker hon på blåsan på något vis så det sticker som attan. Hemskt.
Vecka 39+0 idag!
Yes, då har man äntligen passerat vecka 39 då, och därmed återstår det bara en vecka tills lillan ska komma. Med andra ord även en vecka kvar tills jag fyller 24 bast! Lite lustigt att jag faktiskt inte haft en tanke på att min födelsedag snart är här, jag har bara haft lillans beräknade dag i tankarna och därför har min födelsedag blivit ganska oväsentlig. Vad tusan gör en 24-års dag? Den är ju inge speciell ändå ;)
Jag sa till mamma att vi väntar med att fira födelsedagen tills allting är avklarat. Även om hon inte kommit den 14:e så känner jag ärligt talat inte för att få hit en massa folk och ordna med kalas när hon kan komma när som helst. Jag vill kunna ta det lugnt och inte tänka på bakning och städning osv. Så oavsett om lillan nu väljer att hålla sig inne ända fram till påsk så får vi fira födelsedagen då. Det får bli dubbelt upp då istället! Desto mysigare det! :)
Imorgon ska jag till barnmorskan på kontroll. Ska höra lite med henne ang. hinnsvepning. Jag har läst lite ytligt om det och det kan hjälpa förlossningen på traven lite. Det är sådant som bm kan göra själv, utan läkare osv. Fråga mig inte vad det exakt går ut på, men det är iaf något hon gör via en gynundersökning och så brukar förlossningen komma igång inom 72 timmar. Har dock läst via forum att många bm inte vill göra det utan de vill att allting ska ske så naturligt som möjligt. Med andra ord tror jag inte att det blir något sådant för mig, för min bm är verkligen en sådan som inte vill "lägga sig i naturens gång". Men visst hade det varit skönt om hon kunde hjälpa lillan på traven. Kan skylla på att jag har så ont i mina ljumskar så jag knappt orkar gå, då kanske hon går med på det ;)
Tanken på att åka in till förlossningen börjar nu oroa mig lite.. Jag är inte rädd för smärtan, utan mer över hur lång tid det kommer ta. Jag är orolig att jag ska ligga där i evigheter och inte öppna mig mer än någon cm och bara ha konstanta värkar. Men jag får se till att tänka positivt. De jag pratat med senaste tiden födde från allt mellan 15 min till 8 timmar. Det är ju inte så farligt, så hamnar jag inom den ramen så kan jag inte vara annat än glad! :)
Jag sa till mamma att vi väntar med att fira födelsedagen tills allting är avklarat. Även om hon inte kommit den 14:e så känner jag ärligt talat inte för att få hit en massa folk och ordna med kalas när hon kan komma när som helst. Jag vill kunna ta det lugnt och inte tänka på bakning och städning osv. Så oavsett om lillan nu väljer att hålla sig inne ända fram till påsk så får vi fira födelsedagen då. Det får bli dubbelt upp då istället! Desto mysigare det! :)
Imorgon ska jag till barnmorskan på kontroll. Ska höra lite med henne ang. hinnsvepning. Jag har läst lite ytligt om det och det kan hjälpa förlossningen på traven lite. Det är sådant som bm kan göra själv, utan läkare osv. Fråga mig inte vad det exakt går ut på, men det är iaf något hon gör via en gynundersökning och så brukar förlossningen komma igång inom 72 timmar. Har dock läst via forum att många bm inte vill göra det utan de vill att allting ska ske så naturligt som möjligt. Med andra ord tror jag inte att det blir något sådant för mig, för min bm är verkligen en sådan som inte vill "lägga sig i naturens gång". Men visst hade det varit skönt om hon kunde hjälpa lillan på traven. Kan skylla på att jag har så ont i mina ljumskar så jag knappt orkar gå, då kanske hon går med på det ;)
Tanken på att åka in till förlossningen börjar nu oroa mig lite.. Jag är inte rädd för smärtan, utan mer över hur lång tid det kommer ta. Jag är orolig att jag ska ligga där i evigheter och inte öppna mig mer än någon cm och bara ha konstanta värkar. Men jag får se till att tänka positivt. De jag pratat med senaste tiden födde från allt mellan 15 min till 8 timmar. Det är ju inte så farligt, så hamnar jag inom den ramen så kan jag inte vara annat än glad! :)
Dagens frukost.
Gissa om jag blev glad när jag såg att de hade jordgubbar på Ica! <3
Kalajs!
Senare ska jag bege mig hem till farmor och farfar där vi ska fira farmors 80-års dag! Hon börjar bli gammal lilla tanten ;) Av vad jag har hört blir det både smörgåstårta + vanlig tårta så jag lär ju inte svälta där borta ;P Såå längesedan som jag åt smörgåstårta så det ska bli riktigt, riktigt smarrigt!
Om 8 timmar startar även finalen mellan Färjestad och Skellefteå. Bara att hålla tummar och tår för att de tar hem detta och firar guld på Stora Torget i år! Om de nu vinner kommer jag tyvärr inte kunna vara med vid torget, men jag får fira dem här hemma med lite tårta och vår söta dotter istället :) Finalen avgörs ju någon gång under hennes beräknade vecka, endra 12:e, 14:e eller 16:e tror jag det är.. Även om hon inte hunnit komma ut då lär ju inte jag masa mig bort till torget och stå där höggravid ifall vattnet skulle gå ;P Får skicka dit Camilla eller så istället så hon får ta emot dem där istället för mig ;)
Mot duschen!
Om 8 timmar startar även finalen mellan Färjestad och Skellefteå. Bara att hålla tummar och tår för att de tar hem detta och firar guld på Stora Torget i år! Om de nu vinner kommer jag tyvärr inte kunna vara med vid torget, men jag får fira dem här hemma med lite tårta och vår söta dotter istället :) Finalen avgörs ju någon gång under hennes beräknade vecka, endra 12:e, 14:e eller 16:e tror jag det är.. Även om hon inte hunnit komma ut då lär ju inte jag masa mig bort till torget och stå där höggravid ifall vattnet skulle gå ;P Får skicka dit Camilla eller så istället så hon får ta emot dem där istället för mig ;)
Mot duschen!
Nu är det din tur lillan!
Fick meddelande av Paula där hon skrev att Amanda som var med i vår föräldragrupp nu var inne på BB och skulle föda! Hon var egentligen beräknad till 12 april, två dagar före mig.. så nu kan jag bara hoppas på att jag har lika tur och kan få i förväg jag också! För ungefär 1-1.5 timmar sedan skrev Paula till mig att Amanda var inne och fick just då bedövning och nu fick jag sms om att tjejen var ute! Snacka om snabba ryck! Nästan så jag blev mer nervös nu, för hade hon sådan tur och fick ut henne så fort känns det som att det ska mycket till om jag ska ha lika tur. Visst behöver jag inte slå henne och få inom någon timme, men allt under tio timmar vore jag överlycklig för!
Håll tummarna för mig allihopa!
Lillan.. nu är det din tur!
Come to mama! :D
Håll tummarna för mig allihopa!
Lillan.. nu är det din tur!
Come to mama! :D
Mitt livs första scrapbookande!
Igår var vi hem till Paula och Daniel. Eller ja..jag själv spenderade i princip hela dagen tillsammans med Paula :). Först hakade jag på henne till stan en snabbis där vi kollade runt på barnavdelningarna i affärerna i centrum. Blev dock ingen jättelång visit då jag efter 40 min klagade på värk i ryggen och Paula klagade över värk i fötterna. Två klagande, gravida kärringar kände vi oss nog som ;P Vi hann ändå med att köpa lite småsaker (bland annat världens sötaste lilla sommarklänning till lillan) och vi tog oss dessutom en lunch på Royal - min favvo - varm panini :). Under tiden var Thomas och Daniel också någonstans i stan, men vart fick vi aldrig veta. Thomas vägrade berätta för mig så jag tror nog han har något lurt på gång. Trodde jag skulle fått reda på det nu, efter en härlig myskväll här hemma med han, men inget än ;P Kanske kommer senare, jag får hålla er uppdaterade ;) Eller så kanske han inte tänkt göra nåt alls för mig, bara jag som inbillat mig och hoppats ;P
Senare var vi som sagt hemma hos dem. Killarna kollade på Skellefteå-Luleå matchen medan Paula fick mig till att scrapbooka. Har aldrig tidigare gjort detta, men det var riktigt kul. Anade att det säkert var något för mig eftersom jag alltid gillat att pyssla och greja med klistermärken och allt möjligt, men vet ändå inte om det är något jag ska börja med själv. Har inte tid tror jag ;P Men kul att greja med någon gång sådär, och Paula var så duktig och lärde mig allt ;). Bestämde mig för att göra ett grattiskort till farmor som fyller 80 på tisdag och jag blev riktigt nöjd!
Senare var vi som sagt hemma hos dem. Killarna kollade på Skellefteå-Luleå matchen medan Paula fick mig till att scrapbooka. Har aldrig tidigare gjort detta, men det var riktigt kul. Anade att det säkert var något för mig eftersom jag alltid gillat att pyssla och greja med klistermärken och allt möjligt, men vet ändå inte om det är något jag ska börja med själv. Har inte tid tror jag ;P Men kul att greja med någon gång sådär, och Paula var så duktig och lärde mig allt ;). Bestämde mig för att göra ett grattiskort till farmor som fyller 80 på tisdag och jag blev riktigt nöjd!
