Idag tror jag det är första dagen sedan lillan kom till världen som vi tagit det riktigt lugnt. Jag och Thomas har haft lite tid för varandra då hon legat och sovit, istället för att jag kutat runt och städat och haft mig eller utan att Thomas grejat med sina saker på datorn osv. Riktigt skönt.
Jag kan säga som så... att som nybliven småbarnsförälder så har man inte direkt tid för varandra närmsta tiden. All tid går åt till att vara med lilla gumman.
Eftersom jag haft lite problem med amningen så har det varit ett stort störningsmoment i vardagen. Man har blivit frustrerad och ledsen över att hon inte tar bröstet utan att hon istället ligger och vrålskriker på en.. och det har i sin tur gjort att man blivit lite nere och deppig. Självklart vill man ju inte se sin lilla dotter ligga där och skrika efter mat, men ändå blir man nästan irriterad på henne när maten finns rakt framför näsan på henne... Men hon är ju liten, hon vet inte hur man ska göra. Hon är ny på det, jag är ny på det.. det är mycket som ska matcha. Så när man sedan får lite tid till att vara med sin sambo så är humöret ibland inte på topp eller så är orken som bortblåst. Sedan har ju självklart all den uteblivna sömnen spelat in på humöret också.. Inte en endaste dag sedan förlossningen har man ju sovit bra. De timmars sömn som försvinner varje natt tar man ju aldrig igen (dum som man är) så istället blir man tröttare och tröttare för var dag som går. Thomas säger till mig varje dag att jag ska lägga mig och vila under eftermiddagen, men jag klarar liksom inte av sådant där.. Sova på dagen när solen skiner och det finns en massa annat som man vill göra... Nee.. det är inte lätt alls. Men nu har jag sett på senaste väderprognosen att det ska bli sämre väder i veckan så kanske att jag kan stanna inne och vila under dagarna då utan att få dåligt samvete ;P

Självklart är jag hur glad som helst av att vara mamma, att vi har en familj och att vi har fått världens underbaraste dotter. Förutom amningen så är hon en ängel. Hon skriker inte alls mycket och hon sover ganska bra på nätterna (först nu som hon haft lite ont i magen och sovit sämre, men annars har det gått fint faktiskt). Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått den familj som jag har.
Men som sagt... det är en stor omställning, det är slitsamt nu i början, men senare lovar jag att det kommer vara helt värt det :)

Vår lilla gumma har sovit bättre de senaste dagarna. Hon har fortfarande lite fel dygnsrytm och är hellre vaken på nätterna än på dagarna men hon sover lite mer nu än vad hon gjorde då vi tog med henne till akuten. Nu vaknar hon tre gånger ungefär under en natt, det enda jobbiga är hennes gnyande innan hon inser att hon ska somna om. Det kan bli 30-60 minuters gnäll innan man får sluta ögonen igen.. men men, det blir nog bättre och bättre framöver :)
Idag är det tänkt att vi ska upp till BVC på ny tillväxtkontroll. Så som hon ätit på sistone så måste hon ha gått upp en hel del. Både jag och Thomas tycker faktiskt att hon blivit större sedan förra veckan :)

Annars då... jag har fått min efterlängtade klipp - och slingtid inbokad! Fredag klockan 10 smäller det, då ska jag bli mer blond igen och håret ska äntligen (för första gången sedan nyår) få en rejäl uppklippning. Jag lutar faktiskt åt att korta av det en bra bit, till axlarna ungefär. Vi får se om hon som klipper mig har några bra tips :)

Idag hade jag sett fram emot en mysig, solig och varm äggpromenad tillsammans med Thomas och lillan.. men tyvärr blev det aldrig så.
Under natten har vi inte fått en blund, lillan har inte kunnat sova utan har hela tiden legat och gnällt och vridit sig åt alla håll. Annars brukar hon somna direkt så fort man har gett henne mat men nu var hon lika gnällig även efteråt. Oroliga föräldrar som vi är så var vi mot morgonen tvugna att ringa till sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in till akuten. De vågade inte säga vad de trodde det var eftersom hon var så liten, och de tyckte inte att vi skulle chansa heller. Så vi hade inget annat val än att åka in, någon var ju tvungen att kolla upp henne.

Kom dit, väntade lite innan vi kunde anmäla oss och fick 45 minuter senare komma in till en sköterska. Hon kollade temp och den var bra och hon hade ökat i vikt så det var det inget fel på.. sedan skulle vi få gå tillbaka till väntrummet och vänta på en barnläkare... och ja... den kom ju aldrig! Alla som kom in på akuten fick komma till läkare före oss. Till slut var det vi och ett till par med spädbarn som satt kvar. Började prata med dem vad illa det var att vi med småttingar fick sitta där och vänta i timmar när det är virustider och småbarn är extra känsliga! Sedan blev jag inte mindre grinig när en morsa lät sin unge som hade fullt med utslag i hela ansiktet springa fram till vår lilla tjej och börja tarvla! Sa till ungen att ge sig för mamman verkade ju skita i allt.
"Det är inget farligt, det smittar inte". Nej nej.. vad fan gör de på akuten då om mamman redan verkar veta vad ungen har?!
Efter att ha väntat 2.5 timme på en barnläkare som aldrig ville dyka upp så bestämde vi oss till slut att åka hem. Under tiden på akuten hade lillan slutat vrida sig och hon sov äntligen! Typ hela tiden! Det var ju det vi hade varit oroliga för, just att hon inte kunde sova.... Om hon inte var sjuk innan blev hon väl det nu i det äckliga väntrummet!

Så ja, totalt 3.5 timmar resulterade i ingenting! Det enda vi fick veta var att hon inte hade feber liksom... Arg, frustrerad och förbannad på svensk sjukvård så åkte vi hem.
Missade alltså äggisen... tråkigt men det viktigaste är att lillan blivit bättre under dagen. Bara att hoppas att det håller i sig under natten. Vi behöver verkligen sova nu!

Ställde mig på vågen imorse och insåg att jag alldeles snart är tillbaka på min grundvikt! Redan! :)
Innan jag blev gravid vägde jag drygt 56 kg, 56.5 där någonstans och innan lillan valde att komma till denna värld var jag uppe i dryga 65 kg. Nu... en vecka senare så står vågen på dryga 57! Helt otroligt egentligen.
Magen är ju självklart inte som den varit tidigare, men jag har ju heller inte försökt göra något åt den heller så det är kanske inte så konstigt. Har ju trots allt varit ganska utspänd och haft en söt liten gumma där inne i 9 månader. Men nu till sommaren ska jag försöka komma igång lite lätt med träningen och försöka springa lite vid elljusspåret osv, efter det kanske man är som förut igen :) Simon ringde precis till Thomas och pratade om vad sugen han var på att spela fotboll igen. Saknar det jag med, grymt mycket, så det vore kul om man kunde komma igång om ett litet tag igen. Dock får jag vänta och vila upp kroppen lite och låta den läka först.. Kan säga att den verkligen inte är redo för hårdträning än på ett tag. Är glad att promenaderna går så bra som de gör iaf, det har verkligen varit fantastiskt väder de här dagarna så det har varit helt underbart att vara ute med sambo och barnvagn och gå. Man får se till att ta till vara på dagarna :)


Idag har lillan träffat grannarna Nathalie och Andreas för första gången. Under de senaste dagarna har hon träffat mycket nytt folk :) Camilla har varit här på besök, Madde kom igår mm mm... Hon har fått så mycket fina grejer. Camilla hade till och med med sig present ifrån hennes föräldrar - så gulligt :) Så nu har hon fått massvis med kläder, gossedjur och annat smått och gott.
Lite roligt när folk ska säga vem hon är mest lik.. Jag tror vi har fått höra från 50% att hon är pappas tös och 50% på att hon är mammas. Med mössan på, om man varit ute och gått, kan folk tycka att hon är lite lik mig... men om man sedan tar av henne mössan och de ser allt svart hår så tycker de att hon är pappa upp i dagen :)
Har ju inte visat någon bild på henne här med den söta lilla kaluffsen, har lyckats haft mössa på sig på bilderna. Men här kan ni få se godingen vår ;)

Sorry för otroligt kass update. Visst visste jag att tiden till dator skulle bli knapp med lillan här, men tiden blev ännu mer knapp än vad jag hade trott ;P
Men nu är jag här en sväng iaf, lillan ligger bredvid i pappas famn och sover efter en riktigt skön måltid och ett nytt blöjbyte.
Imorgon är hon en vecka gammal. Helt otroligt att det redan gått en vecka, fast när man tänker efter känns det som det egentligen skulle varit längre tid sedan hon anlände. Det är en sådan konstig (men otroligt fantastisk) känsla att hon är här nu. Det känns för bra för att vara sant. Det känns precis som att hon bara är här till låns för ett tag och att vi sedan ska lämna tillbaka henne, men som tur är så är det verkligen inte så! Det känns bara så overkligt allting. Att Thomas och jag har "producerat" ;) och fått ett så sött litet barn är för mig helt sagolikt.
Under förlossningen sa jag till Thomas att jag aldrig mer skulle göra om det här. Smärtan var verkligen grymt stor... men nu när det bara gått några dagar börjar man redan ändra uppfattning.. Konstigt hur det kan vara egentligen :)

Hon sköter sig bra också lillan. Hon äter upp sig mer och mer för varje dag och hon sover bättre på nätterna nu än vad hon gjorde första dagarna. Så mycket som ögonen blödde på mig och Thomas de dagarna har vi aldrig varit med om tidigare tror jag. För mig var det ju värkar natten mot måndag som hindrade min sömn, natten mot tisdag var vi på BB och födde, natten till onsdag sov vi på patienthotellet med lillan (delade på en 90 säng och låg spända och nervösa över ifall hon andades eller inte för hon var så tät i näsan, sä sömn blev det typ ingen alls) och de två kommande nätterna sov vi hemma och då skrek hon halva nätterna för att jag inte hade mycket mat att ge henne. Så med andra ord... fem nätter i rad som vi i princip inte sov någonting alls.
Men nu i efterhand så är allt det verkligen värt det. Ingen av oss har någonsin varit lyckligare (om än tröttare) än vad vi är nu. Vi har äntligen blivit en familj och det känns så otroligt skönt så det nästan skär i hjärtat på mig :)

Älsklingen är ledig fram till 2:a maj nu. Helt underbart. Två veckor till att bara vara... :)


Vår älskade Felicia, några minuter gammal :)

Den 12:e april 2011 kom vår älskade dotter till världen, vår lilla Felicia.
2750 g och 49 cm lång!

Fick meddelande av Paula där hon skrev att Amanda som var med i vår föräldragrupp nu var inne på BB och skulle föda! Hon var egentligen beräknad till 12 april, två dagar före mig.. så nu kan jag bara hoppas på att jag har lika tur och kan få i förväg jag också! För ungefär 1-1.5 timmar sedan skrev Paula till mig att Amanda var inne och fick just då bedövning och nu fick jag sms om att tjejen var ute! Snacka om snabba ryck! Nästan så jag blev mer nervös nu, för hade hon sådan tur och fick ut henne så fort känns det som att det ska mycket till om jag ska ha lika tur. Visst behöver jag inte slå henne och få inom någon timme, men allt under tio timmar vore jag överlycklig för!
Håll tummarna för mig allihopa!
Lillan.. nu är det din tur!
Come to mama! :D

Nu kan man koppla av lite mer och bara se framåt känns det som.
Farfar är hemma från sjukhuset och han ser ut att bli bättre dag för dag. Läkarna hoppas på att hålet i tarmen läker inifrån och att han nu snart är helt återställd. Dock har han ont när han äter och maten kommer ner i magen, men det brukar tydligen vara så... Det är väl alla slangar som varit i honom som gjort så han fått skavsår. Jag och Thomas var iallafall bort till dem i eftermiddags och då hade han inte så stora problem att käka ett wienerbröd, så ja, framåt går det :) Lättad och glad och allt annat som man kan vara är jag just nu!

Efter att vi imorse varit på ett extra ultraljud så känner vi oss även lugnare på den fronten. Inte för att vi har haft behov av att oroa oss men efter att vi var till barnmorskan sist och hon sa att bebisen sjunkit lite ifrån kurvan (fast ändå inom gränsvärdena) så var man lite orolig att hon inte fick den näring som hon behövde. Men allt såg fint ut. Hon mätte huvud, kropp och lårben och allt låg inom alla värden. Det var inget som var för litet eller för stort. Vi fick även se hjärtat slå och kroppspulsådern röra på sig. Dessutom fick vi verkligen bekräftat att det var en tjej! :)
Från att vid första ultraljudet i v.17+3 ha vägt 163g vägde hon nu i vecka 32+0 2001g, alltså över två kilo. Och jag som var rädd att hon skulle bli liten, hon kanske blir en liten knubbis istället ;P Nu är det bara att blicka framåt och hoppas på att hon fortsätter växa normalt fram tills beräknat datum. Hon låg redan med huvudet nedåt också så det var riktigt positivt :)

*********************:********************************':****************************

Igår kväll hade vi över Paula och Daniel ifrån föräldragruppen. Thomas känner ju Daniel sedan tidigare och även Paula, dock har de väl inte umgåtts något senaste tio åren i princip. Ifrån början kände jag endast igen Paula ifrån Ica en gång där vi stötte på henne och pratade lite, och Daniel hade jag sett på Gruvön, men förutom detta var de ganska okända för mig.
Jättekul att man hittat några blivande föräldrar nu iaf som man kan umgås med och snacka bebisar med :) Vi hade det riktigt trevligt när de var över här och de stannade ända fram till 00.30, trots att Daniel skulle upp och jobba förmiddag idag ;P Får se om vi hinner bort och besöka dem en sväng på söndag förmiddag och se hur de har det. Men som sagt, riktigt kul att lära känna dem, skönt folk :)

Imorgon är det dags för hudvårspartaj. Sandra har bjudit mig och mor dit, och vi ska även hämta upp Inger på vägen. Spännande, aldrig varit på sådant faktiskt :) Senare bär det även vidare till Helene och Rio där Rio ska firas för sin födelsedag som han hade förra veckan. Dessutom blir det hockey emellanåt också. Med andra ord: Fullspäckad dag!