Ja, enligt sidan http://www.makemebabies.com kommer hon se ut något i stil med det här!



Vad tror ni? Skulle det kunna stämma? ;P

Snart inne i vecka 23!
Detta betyder att jag gått mer än halva tiden, och om man leker med tanken att vår dotter skulle vilja ut några veckor tidigare än beräknat så är det egentligen inte så himla lång tid kvar tills man är mamma! Går hon fullt ut så ska det bara vara 17 veckor kvar, men säg att hon vill ut fyra veckor tidigare... det skulle bli om 13 veckor! Och det är ju inte lång tid alls, lite mer än tre månader!

Än är jag inte så nervös. Visst börjar det kännas i hela kroppen att det närmar sig.. på en massa olika vis... men än har jag som sagt kontroll över min rädsla, som i nuläget är ganska obefintlig. Jag vet att min älskling kommer finnas vid min sida och jag vet att jag är hård i lägen där jag verkligen behöver vara det. Så jag vet att jag kommer fixa det. Det är inte smärtan som kommer göra mig orolig, utan snarare tiden. Om hon kommer bestämt datum eller om hon är sen med veckor, om själva förlossningen tar dygn eller om det går ganska smidigt ändå, och hur länge man blir kvar på sjukhuset efteråt innan man får åka hem med den lilla.
Som många av er vet avskyr jag verkligen sjukhus. Ska jag vara där så vill jag hem så fort jag någonsin kan efteråt. Visst kan det vara bra för min del att ligga kvar ett dygn, kolla så amningen kommer igång och allt sådant, men helst skulle jag bara vilja åka hem nästan på direkten. Hem till vår lägenhet och bara smälta allt som har hänt och börja bygga upp vår nya familj.

Även om det börjar synas på mig nu och graviditeten gör sig mer märkbar så glömmer jag ofta bort den. Lillan påminner mig lite då och då under dagarna när hon sparkar där inne, men annars så märker jag inte av det så mycket. Jag har ju blivit ganska skonad hittills och inte mått alls illa, så kanske är det därför. Alla andra i min släkt har mått skit under sina graviditeter, speciellt när de väntat en flicka, men inte jag. Ja, inte jag och mamma då. Hon blev också skonad när lilla jag låg i magen, kanske är det ärftligt så jag har det efter henne! När hon födde mig hann hon knappt reagera innan jag var ute, så jag kan ju hoppas på att det på något vis också skulle kunna vara "ärftligt" för oss då ;)

Innan jag blev gravid hörde man om allt jobbigt som drabbade en under själva graviditeten, men kommer det kännas så här för mig varje gång (som det gjort hittills då måste jag tillägga) så har jag inga problem med fler graviditeter. Det många klagade på var:

Vikten: När jag läser om det på nätet är det normalt om jag har ökat runt 7 kilo i denna vecka, men det varierar ju alltid från person till person. Jag har ökat...ehm....2 kg... så jag kan inte klaga. Jag känner mig inte smällfet, pluffsig, äcklig eller något. Magen börjar kännas i vägen lite, men värre än så är det inte.

Humörsvängningar: Jag har nästan varit lugnare nu än någonsin tidigare. Nej, jag har inte haft lättare för att gråta, jag har inte blivit arg för ingenting. Faktum är att jag och Thomas knappt haft ett tjafs en endaste gång sedan jag blev gravid! Och det är rätt bra faktiskt!

Akne: Nope, inga större problem med dem heller, får någon finne någon gång så som jag alltid fått, men varken mer eller mindre än förut. Vilka är helt skonade från dem kan man ju då undra ;P

Cravings: Har inte haft några särskilda cravings. Tacka Gud för att det är juletider nu så man kan äta en massa clementiner iaf, gott och nyttigt och stillar suget efter godis. Ibland kan jag vara jäkligt sugen på något surt, typ sura dödskallar eller sura remmar, och jag hade säkert ätit fler sådana om inte clementinerna fanns just nu. Men annars...neee...inga speciella cravings. Det enda som blivit en dålig ovana är att vi ätit mer snabbmat, men då menar jag inte hemskt ofta. Men från kanske en gång i månaden till tre på ett ungefär nu kanske. För mig är det ganska mycket då jag tidigare tänkt mig för i samband med allt tränande och så, men nu känns det liksom som det kvittar mer så då har man varit mer onyttig. Sedan är jag trött ganska ofta p.ga järnbrist och orkar inte därför alltid ställa mig vid spisen och laga till någonting, så därför blir det smidigt och enkelt. Kanske har det också att göra med att jag jobbat väldigt mycket på sistone och kommit hem sent och varit vrålhungrig och att laga mat då skulle tagit allt för lång tid och varit för bökigt. Dålig undanflykt jag vet, men jag har rätt till sådana nu ;) Men så länge jag bara ökat dessa 2 kg så orkar jag inte bry mig ;)


Så här stor är vårt lilla gullefjun nu ungefär.


Och så här "fit" var man innan graviditeten satte igång... det var tider det! Men de tiderna ska snart upplevas igen, ett barn rikare :)


Och så här pluffsig blev jag i v.15. Nytagna bilder dyker upp här på bloggen framöver!

I miss my old stomach... ;)

Ja usch vad hemskt det är att vara täppt i näsan! Och tyvärr vill det inte ge med sig heller... jag har råkat ut för den jobbiga, s.k "graviditetstäppan". Under graviditeten svullnar slemhinnorna i kroppen och bidrar till att många blir täppta i näsan osv, varav jag lyckats bli en av dem. Trodde det skulle ge med sig nu när min stora förkylning började släppa, men icke. Det hänger kvar sen två veckor tillbaka. Rekommendationen att man inte ska använda nässpray mer än 10 dagar i streck kan jag bara glömma, får ju inte luft på nätterna utan sprayen. Finns en koksaltlösning med Menthol på apoteket som heter Renässans som jag prövade men den var bara skit. Kändes bara som man fyllde näsan med vatten, helt oföränderligt blev det. Nässprayen Nasin har numer blivit min bästaste vän!

...Och som att det inte räcker med att jag tidigare vaknat 3-4 gånger på natten av att jag varit kissnödig, nu vaknar jag dessutom 3-4 gånger till för att jag är täppt.

Gnälligt inlägg jag vet, men hoppas bara det ger med sig snart så jag får sova ut! :)

Jag har ju faktiskt varit ganska skonad annars så jag borde kanske egentligen bara vara tyst och gå och lägga mig ;P

Lite av det som blev shoppat igår, mest nöjda är vi såklart med Färjestad-bodyn! Gud så söt hon kommer vara när vi lämnar BB någon gång i april med den på sig!

Dessutom var Inger här förut med en stor säck med söta barnkläder, så nu har vi verkligen att välja på! ;P

Lillan kickade för fulla muggar igår kväll! Har känt de små sparkarna i ungefär en veckas tid nu men igår var första gången som faktiskt Thomas kände dem också. Hon var bra livlig alltså, men än får hon vänta med att titta ut!
Gud så mysigt det är att äntligen känna av henne! Vårat lilla hjärtegull! <3

Nej, nu blir det jobb några timmar och sedan till staden för att kolla julklappar och gå runt och mysa med älsklingen. Sist men inte minst - hockey! Så chop chop!

Idag var den stora dagen inne då vi skulle besöka Centralsjukhuset i Karlstad för att gå på Ultraljud.

Det var en fin morgon, kallt, klart och soligt och -7 grader ute, det enda som var jobbigt var nervositeten som smög sig på. Även om man går och hoppas att allt ska stå bra till på UL så vet man ju aldrig säkert innan man kommer dit. Man grubblar på mycket och det är många tankar som rör sig i huvudet, allra värst är det när man sitter i väntrummet och väntar på att barnmorskan ska komma och ropa in en.
Efter tio lååånga minuters väntan så kom hon ändå och ropade upp oss och vi gick in i närmsta sal. Där fick jag lägga mig på en brits och kolla upp i taket på skärmen som visade vårt lilla mirakel. Thomas fick sitta i stolen bredvid som en snäll pojke ;)
Sköterskan kollade så allt såg fint ut, mätte huvud och kropp och kollade så hjärnan och hjärtat fungerade som det skulle. Man drog en lättnads suck när hon sa att allt såg bra ut. Våran lilla krabat var livlig där inne (dock inget jag känner av än) men denna livlighet gjorde att hon hade svårt att se ansiktet på babyn. Hon ville speciellt kolla upp överläppen så den såg hel ut men vårt barn ville inte riktigt vara med på de noterna, händerna låg uppe i ansiktet hela tiden...först när hon skickade in en annan barnmorska flyttades händerna. Och läppen såg fin ut, inget att oroa sig över.
Jag och Thomas tyckte det var så mysigt att se vårt barn och först mot slutet fick vi veta att det var en flicka! Troligtvis. Hon sa att de kan ha fel i 1 fall av 100, men som det verkade nu skulle vi få en dotter! :) Hon rörde sig som sagt livligt och man såg benen sparka och händerna röra sig fram och tillbaka. Då och då verkade det som hon sög på tummen då man såg att handen var vid munnen och att munnen öppnade sig.
Det var en riktigt stor grej för oss båda och nu känner man sig helt slut i kroppen då all spänning håller på att släppa. På mig märks det pga huvudvärk. Det har varit en intensiv dag ;P

Efteråt var vi ju bara tvugna att fira att allt såg bra ut och fira att det skulle bli en tjej, så en tur till Bergvik fick det bli där vi köpte varsitt sött plagg till vår lilla flicka!

Nu kan jag nog slappna av och ta det lugnt ett tag!  :)

Bröstkorgen och huvudet på vårt lilla mirakel!

Jag kan inte föreställa mig hur nästa sommar kommer att bli. Man antar att den ska bli som vanligt, men faktum är att den inte kommer bli alls i likhet med de somrarna som vi tidigare har upplevt. Men vi är förväntansfulla och glada och tror att det kommer bli bästa sommaren ever!
Man tänker på hur mycket mysigt vi kan göra tillsammans som en familj vad gäller bad, semesterresor, långa kvällspromenader och utomhusfika! Vi ser verkligen fram emot det! :)

Tänk att nästa sommar så har vi en liten bebis!! :) Svårt att ta in faktiskt :).