Egenkär! :)
Röra på "dököttet".
Måste komma igång med träningen ordentligt snart igen!
För två veckor sedan tyckte jag att jag var på g, men sedan kom Felicias sjuka vecka och då fick jag lägga allt på is och bara koncentrera mig på att ta hand om henne.
Och nu den kommande veckan tänkte jag köra igång rejält igen, men då har jag lyckats dra på mig en förkylning. Till slut lyckades Felicia smitta oss, även Thomas har klagat på hängighet och halsont. Typiskt.
Jag har iaf tänkt mig att lägga om träningen lite. Tidigare har jag försökt koncentrera mig mycket på styrka, men nu är det istället motion och kondition jag ska lägga vikten på. Jag tror jag har gått upp något kilo senaste månaden, om inte vågen ljuger så känns det iaf så. Kanske har jag gottat mig lite extra på helgerna än vad jag borde ha gjort, och kanske har jag inte rört mig så mycket heller. Jag tror det gör ganska mycket att sommaren är över och vi slutat spela fotboll... för det var trots allt ca 1.5 h motion två dagar i veckan ibland.
När jag är på gymmet brukar jag lägga upp det med 20-25 minuters kondition (crosstrainer lr cykel) och ca 45-50 minuters styrka. Och jag tror jag insett att när jag nu inte har tid att gå på gymmet lika ofta som förr så gör de där 20-25 minuternas kondition inte så mycket om det bara blir av två gånger i veckan. Hade jag varit duktig och sprungit hemma så hade det varit en sak, men så duktig är jag faktiskt inte. Finns så mycket annat som måste göras.
Förr var jag på gymmet 4 dagar i veckan, ibland körde jag dubbelpass på det. Så klart att 20-25 minuters kondition varje dag gjorde en del då.
Så nej, nu har jag bestämt mig för att boka in mig på mer pass. Lite svårare blir det eftersom de går på eftermiddag/kväll och jag inte alltid har Thomas hemma eller annan barnvakt då, men ska försöka få det att funka. Bäst är det ju att träna på mornarna när Fillan är på dagis.. men då blir det detta eviga löpbandet, cykeln eller crosstrainern, och jag blir så trött på dem. Jag vill röra mig på annat sätt.
Sååå,, blir jag bättre i halsen till på onsdag ska jag iaf försöka köra zumba. Och kanske att jag försöker mig på ett gympass på måndag morgon om det vill sig väl. Nu är det dags för en vändning!
Någon som vill haka på? ;)
Helgen.
Inte updaterat på några dagar nu, men det har varit så mycket både kväll och dag så inte haft tid alls.
Under torsdagskvällen började vi på vårt efterlängtade projekt: dörr och karm målning. Insidan på vår ytterdörr har tidigare varit brun, riktigt mörkbrun, vilket vi inte alls gillat, och innerdörrarna är sådana där gamla vanliga trädörrar (inte heller särskilt snyggt). Vi har tidigare pratat på att köpa nya spegeldörrar, men då vi hellre lagt pengar på andra saker så tänkte vi att vi lika gärna kunde måla dem så länge så ser det skapligt ut tills den dagen kommer då vi känner att dörrköp är ett måste!
Felicia har varit förkyld i två veckor, och denna helgen har det eskalerat ännu mer, i både feber och hosta. Så vår "operation dörrmålning" har inte riktigt gått så fort som vi velat, men halvvägs har vi nästan kommit iaf :) Insidan på ytterdörren är färdig, även dörren till lilla toan, dörren till gästrummet och öppningen mot vardagsrummet är målad. Gud vilken skillnad säger jag bara, bra mycket snyggare blev det. Före och efterbilder läggs upp längre fram när jag har ork att föra över bilderna från kameran ;P
I lördags var vi på dop! Felicias kusin Wilde (Johnnie och Sandras son) skulle döpas. Med inte en endaste tanke på att mer skulle ske så började bröllopslåten spelas och då föll en tår då överraskningen var total. Först kom då Wilde in, bärandes av sina faddrar, och efter kom Sandra i sin bröllopsklänning framförd av sin far. När jag sedan kollade framåt stod Johnnie där i sin stiliga kostym. Jag hade inte märkt alls när han smög upp dit.
Trevlig överraskning var det iaf, och firandet fortsatte sedan efteråt med mat, tårta och paketöppning.
Thomas fick köra hem sin mormor i förväg då hon inte orkade vara kvar längre, och tog samtidigt med sig Felicia som hade varit på riktigt gnälligt och otåligt humör i kyrkan... Det var först på kvällen som vi fattade varför det hade varit så. Febern steg till 39 och hon var riktigt dålig. Samtidigt på det så fick jag fruktansvärt ont i magen. Vi hade planerat myskväll med lite vin och godsaker framför hockeyn. Men istället låg jag i soffan och hade värk i magen, typ magkatarr, och Felicia var gnällig och vägrade sova.
Min natt spenderades i gästrummet medan Thomas hade fullt upp med att få Fillan att sova natten igenom.
Så man kan ju inte direkt säga att det var den myskväll som vi hade planerat ;P
Gårdagen bestod av vila, vila och åter vila.
Idag skulle Fillan varit på dagis men eftersom febern håller i sig stannar hon hemma. Har hört att det går magsjuka runt om på dagisen så får nog försöka hålla henne hemma veckan ut så hon inte drabbas av det nu också :/
Nybakat.
Jag har länge längtat efter mina nybakta smörgåsar, men har inte riktigt haft varken tid eller orken till att ställa mig och baka! Men nu så fanns det ingen återvändo, nu var begäret för stort. Så 1.5 timme senare har jag blivit 30 smörgåsar rikare (minus 5 som vi käkat nu då!) :) Göttigt!
Efter gårdagens träning...
... har jag sådan extrem träningsvärk i mina triceps! Men man ska väl känna att man lever!
På måndag kör vi igen!
Bonde söker fru.
Gud vilket härligt program alltså!
Det är så mysigt att se alla genuina bönder, som inte anstränger sig för att vara någon annan än den de just är, som inte bryr sig om teknikens nyaste under, och som bara njuter fullständigt av djur och natur. Det måste vara Sveriges, just nu, mysigaste program.
Det är så mysigt att se alla genuina bönder, som inte anstränger sig för att vara någon annan än den de just är, som inte bryr sig om teknikens nyaste under, och som bara njuter fullständigt av djur och natur. Det måste vara Sveriges, just nu, mysigaste program.
Jag blev så glad av att se den äldre gubben, han som var kameluppfödare. Vilken fräck farbror! Och att se hans reaktion när han hade fått så mycket brev... det ger bra tv det! Man ser att även de äldre, som varit med om ett och annat förhållande tidigare i sina liv, kan hitta kärleken igen och den kan bli lika gnistrande och sprakande bra som den de hade i sina ungdoms dagar! Mys på hög nivå tycker jag!
Varför är det så egentligen tro, att när man tänker på de gamla (som farmor och farfar tex) så tror man att romantiken är helt död. Som att den bara kan leva fram till pensionärsåldern och sedan är den som bortblåst? Kanske är det alla krämpor och allt annat som de äldre dras med som tar bort den lilla romantiken ur våra ögon? Kanske är vi vana att höra att de tyvärr inte alltid mår så bra och då tror man inte att de orkar med annat någon annan gång heller? Kanske beror det på att man inte är van att se de äldre visa sin kärlek öppet..
Åtminstone är inte jag van det när det gäller mina föräldrar och i sin tur deras föräldrar. Det är inte direkt något puss-puss och gulli-gull där inte.. MEN, bara för att de äldre inte brukar visa sin kärlek öppet så betyder ju inte det att vi vet vad de gör när vi inte ser på, am I right? ;) De flesta vill ju inte ens tänka i de banorna (bla jag då kanske lite...) men det är ju faktiskt en sak vi inte får glömma.. Att under de där småtorra fasaderna som ens föräldrar eller farmor, farfar osv kan visa så finns det något mysigt så fort vi inte är på plats.
Tänkvärt iaf tycker jag!
Nu kanske inte alla har det som jag beskriver det, men från min synvnikel ser det ut så här.
Nu kanske inte alla har det som jag beskriver det, men från min synvnikel ser det ut så här.
Jag och Thomas är inte ett sådant par som visar våra känslor så mycket öppet heller för den delen. Är vi bland kompisar så är vi alla ett gäng, och då blir det bara så att det inte finns några "par" just då. Så ja... kanske ska vi läggas till i kategorin "pensionär" också med tanke på att vi inte heller visar oss som det "nyförälskade paret"?
Med hösten kommer inspirationen.
När jag ser att Camilla blivit så duktig på att uppdatera sin blogg så inspirerar hon nästan mig till att få fingrarna ur igen! Under sommaren är det mångas bloggar som har legat på is, men visst vore det oerhört kul om alla kom igång igen så man har något att läsa i höstmörkret!
Höst ja... Idag kändes det som den slog till med stormsteg. De senaste dagarna har det blåst en del, vilket verkligen kännetecknar årstiden, men idag vändes verkligen vindarna till aningen kyligare. Stod utanför och pratade med grannen Lisa förut men efter tio minuters kyla och en trött och klängig Felicia i famnen insåg jag att dörren in var ett måste! Nu går värmepumpen för fulla muggar, morgonrocken är på och filten från soffan över den, mina söta små vintertofflor har jag på fötterna och jag har nöjet att få tända mina nyköpta doftljus som jag köpte på Lisas ljusparty förra veckan.
Och jisses, vad goda de är! Det doftar lavendel i hela vardagsrummet. Finns ingen doft som är mer harmonisk! :)
Till hösten hör även träning. Det är nu som man slutar gotta sig med en massa glass och pajer av alla dess slag. Nu är det dags att börja ladda inför Beach 2013, och nog fasen ska den bli så mycket bättre än 2012! Att Felicia nu har fått börja på dagis gör ju så att jag får mer tid till gymmet. Om jag inte jobbar har jag tid att gå dit och köra några pass. Nu denna vecka har jag varit där både igår och idag och nästa dag på schemat är fredag, om nu inte någon ringer ut mig då vill säga. Men gud så skönt det är att äntligen ha lite tid att lägga på sig själv, en timmes styrka och 30 min kondition.. mer än så behövs inte! :)
Och dagis ja... Lilla gumman har blivit stor! Jag var med och skolade in henne tre dagar förra veckan och på fredagen var hon ensam för första gången. Det gör ont i mamma-hjärtat att lämna ifrån sig henne när man vet att hon inte känner sig säker och trygg där hon är, men med några dagar där så kommer hon komma in i det.
Värst var det idag.. Jag sa till henne att jag skulle gå, pussade henne på kinden och hon sa: Kjaaaaam och gav mig en stor kram. Sedan har vi blivit lärda att vi ska gå, om barnet fortsätter och vill ha uppmärksamhet och vi går tillbaka till dem ger det dem signaler att det bara är att ropa så kommer mamma och pappa. Och så ska det inte vara. Så efter kramen vände jag mig om och började gå mot dörren. Bakom min rygg hör jag åter igen ett "kjaaaam" och Felicia håller upp armarna i luften, men jag fortsätter och går mot dörren... Och då kommer det - gråten. Usch vad jag kände mig taskig!!! Som tur är berättade hennes fröken att det gick över sååå fort efter att jag hade stängt dörren och att hon istället var nyfiken på vad de andra barnen satt och gjorde så hon gick runt och kollade läget där. Visst kändes det lite enklare då... Men nej, att lämna barn på dagis i början är verkligen ingen hit!
Imorgon drar Elitserien igång!!
Och hörrni, har ni Instagram så adda mig vetja! ----> annajohansson87
Vi avrundar med några bilder, säger hejdå till sommaren och välkomnar hösten!
