Hur mycket är det tillåtet att tänka egentligen? Hur mycket av allt detta man tänker på ska/får man släppa ut? Ska man spara en del utav det inom sig för att få andra att må bra eller ska man bara släppa ut allt för att få känna lättnaden själv?

Ibland vet jag inte hur jag ska göra. Ibland blir jag bara tyst och har ingenting att säga... Jag vet, det händer inte ofta, men ibland förekommer ändå dessa stunder.
Nu är jag tyst. Nu har jag en klump i bröstet av känslor som bara vill komma ut, men jag försöker ta det lugnt. Sätter mig i soffan och hoppas på att det ska ge med sig snart så man kan gå och lägga sig i lugn och ro.

Ibland känns det bara som att jag vill upptäcka världen..