När jag ser att Camilla blivit så duktig på att uppdatera sin blogg så inspirerar hon nästan mig till att få fingrarna ur igen! Under sommaren är det mångas bloggar som har legat på is, men visst vore det oerhört kul om alla kom igång igen så man har något att läsa i höstmörkret!

 

Höst ja... Idag kändes det som den slog till med stormsteg. De senaste dagarna har det blåst en del, vilket verkligen kännetecknar årstiden, men idag vändes verkligen vindarna till aningen kyligare. Stod utanför och pratade med grannen Lisa förut men efter tio minuters kyla och en trött och klängig Felicia i famnen insåg jag att dörren in var ett måste! Nu går värmepumpen för fulla muggar, morgonrocken är på och filten från soffan över den, mina söta små vintertofflor har jag på fötterna och jag har nöjet att få tända mina nyköpta doftljus som jag köpte på Lisas ljusparty förra veckan.

Och jisses, vad goda de är! Det doftar lavendel i hela vardagsrummet. Finns ingen doft som är mer harmonisk! :)

 

 

Till hösten hör även träning. Det är nu som man slutar gotta sig med en massa glass och pajer av alla dess slag. Nu är det dags att börja ladda inför Beach 2013, och nog fasen ska den bli så mycket bättre än 2012! Att Felicia nu har fått börja på dagis gör ju så att jag får mer tid till gymmet. Om jag inte jobbar har jag tid att gå dit och köra några pass. Nu denna vecka har jag varit där både igår och idag och nästa dag på schemat är fredag, om nu inte någon ringer ut mig då vill säga. Men gud så skönt det är att äntligen ha lite tid att lägga på sig själv, en timmes styrka och 30 min kondition.. mer än så behövs inte! :)

 

 

Och dagis ja... Lilla gumman har blivit stor! Jag var med och skolade in henne tre dagar förra veckan och på fredagen var hon ensam för första gången. Det gör ont i mamma-hjärtat att lämna ifrån sig henne när man vet att hon inte känner sig säker och trygg där hon är, men med några dagar där så kommer hon komma in i det.

 

Värst var det idag.. Jag sa till henne att jag skulle gå, pussade henne på kinden och hon sa: Kjaaaaam och gav  mig en stor kram. Sedan har vi blivit lärda att vi ska gå, om barnet fortsätter och vill ha uppmärksamhet och vi går tillbaka till dem ger det dem signaler att det bara är att ropa så kommer mamma och pappa. Och så ska det inte vara. Så efter kramen vände jag mig om och började gå mot dörren. Bakom min rygg hör jag åter igen ett "kjaaaam" och Felicia håller upp armarna i luften, men jag fortsätter och går mot dörren... Och då kommer det - gråten. Usch vad jag kände mig taskig!!! Som tur är berättade hennes fröken att det gick över sååå fort efter att jag hade stängt dörren och att hon istället var nyfiken på vad de andra barnen satt och gjorde så hon gick runt och kollade läget där. Visst kändes det lite enklare då... Men nej, att lämna barn på dagis i början är verkligen ingen hit!

 

 

Imorgon drar Elitserien igång!!

 

Och hörrni, har ni Instagram så adda mig vetja! ----> annajohansson87