Och idag ska jag vara POSITIV! Får jag höra ett: WEEEIII!?

Seriepremiär med u-laget mot Guldkusten borta i Arvika denna kväll klockan åtta. Ett Guldkusten som slutade tvåa i serien förra året mötte ett Grums som slutade näst sist.
Grumskillarna var heta denna kväll, undrade nästan om de hade slängt i sig varsin Red Bull eller något. Målen bara pangade in hela tiden och man tänkte ju ifrån början att det skulle bli tufft om man kollade till statistiken som var förra säsongen. En tvåa mot en nia brukar ju inte vara världens bästa utgångsläge.. Men Grums spelade matchen så jävla bra! De höll i bollen mest och gjorde riktigt snygga framspel. Det var så roligt att titta på, snabbt och enkelt var det. Ett tag hade Grums övertag med tre mål, men fram till slutet stod det nio lika. Ni kan aldrig gissa hur nervös jag var!! Skrek som en jäkla dåre där på läktaren. Och med fyra sekunder kvar... vad händer då? Jo, då får Grums en straff emot sig. Jag hoppades och hoppades inombords, men visste att det inte skulle gå vägen. Killen (eller snarare gubben) som la straffen var så himla rutinerad så man visste att han skulle sätta den. Efter det visste man ju att det var kört, fyra sekunder är inte mycket att hinna kvittera på.
Synd att det inte gick vägen, tre poäng mot Guldkusten hade verkligen inte varit fel! Men även om det blev en förlust får man se till hur otroligt bra Grums spelade denna match. De skulle egentligen inte haft en chans mot dessa, men de pressade verkligen och visade vad de går för!
Så jag ger alla killarna ett jäkla stort plus för en riktigt kämparinsats + ett extra plus och en kram till min älskling som pangade in 3 mål. Nästa gång tar ni och spöar skiten ur Guldkusten - på hemmaplan!