Det funkade inte med kaniniserna.. Det gick jättebra några dagar men imorse var Snuttan SUR!
Hade ställt klockan på 07.45 för då skulle jag upp och jobba, men redan klockan 07.00 vaknade jag utav ljud ifrån buren. De sprätte runt lite och så hörde jag Snuttan grymta. Ja, kaniner kan faktiskt grymta! Hon har varit lite morgonsur tidigare, men nu när hon varit tillsammans med den nya killen, ja, då är hon jättesur. Så hon lät som tusan, och när jag skulle klappa henne för att hon skulle lugna sig så lät hon bara ännu mer och slängde med huvudet. Man var ju nästan rädd att hon skulle bita där ett tag.. Och när killen kom emot henne så såg det ut som hon ville bita han. Så nej, det gick bara inte.
Tillfälligt fick vi sätta dit en plåtbit som skulle skärma av dem ifrån varandra så de fick vara ifred. Sedan drog jag till jobbet och under tiden ringde Thomas till Saku och hörde ifall han ville ha den ena för Saku hade pratat om detta tidigare. Och det ville han. De skulle komma imorgon..
..Men nu blev det så att de kom idag istället och det var inte den nya som de tog - utan Snuttan. Men det var vårt beslut, mitt och Thomas. Och nu känner jag mig så himla taskig! Snuttan har vi ändå haft över ett år nu och så får hon dra för att vi tar över en annan.. Men någon var ju tvungen att lämna oss, och då fick det bli hon. Mycket för att den andra är mycket mer social och för att han inte är rädd som Snuttan. Sedan tror jag också att Snuttan passar ganska bra hemma i hans familj, med två små barn och så. Hon är ju väldigt blyg och sitter mest i ett hörn, och då passar det barnen bra som bara vill klappa och kolla på henne.
Men som sagt, känner mig dum, taskig, som en svikare...you name it. Men jag visste inte hur jag skulle göra annars. Thomas kände ju samma sak.
Så nu är vi en kanin mindre och den nya (snutten, plutten kanske?) får lära sig att leva ensam i sin bur. Tyvärr.