Jag tror att Snuttan äntligen börjar släppa loss lite här hemma hos oss... Och ja, det är väl kanske på tiden, i slutet på augusti har vi haft henne i ett år!
När vi hämtade hem henne var hon otroligt skygg och det är hon även nu, men jag tror hon börjar coola ned. Hon sitter för det mesta ihoptryckt i ett hörn och tar man ned handen för att klappa henne drar hon ihop sig till en liten boll. Det var först förra veckan som hon för första gången åt lite knäckebröd ur min hand!
Men även om hon är skygg så är hon våran lilla goding. Hon sprattlar ju ingenting när man tar upp henne ur buren och bär henne och hon har aldrig bitit.
När vi köpte henne sa de att hon hade varit lite mobbad av de andra kaninerna tidigare och hade haft någon annan ägare som bytte tillbaka henne igen osv, så det är nog mycket därför hon är så rädd för allt.

Men som sagt har det börjat avta lite på sistone. Nu lägger hon sig ned som en liten limpa och slappnar av och reser sig inte så fort man går förbi henne för att hon tror att man ska göra något med henne.
Sedan är hon fruktansvärt söt när man gett henne nytt hö och hon ska börja böka med detta och huvudet går åt alla håll!


Nej, även om hon är lite skum så är hon ändå vårt lilla gullebarn! =)