Yes, nu har man närmat sig en häst för typ första gången.
Jag har aldrig varit någon hästmänniska och ville aldrig ha en häst när jag var liten eller börja rida. Jag har alltid gillat de små oskyldiga djuren som är lena och lurviga..som kaniner och hundar. Katter har heller aldrig varit någon favorit faktiskt.
Men nu så, nu har jag stått bredvid en massa hästar och klappat dem på huvudet! I deras hage till och med, inget stängsel ivägen här inte. Dock blev jag lite skraj när en av Cheries två föl närmade sig mig och hon sa att han var en busig en och kunde bita på en.. då gömde jag mig bakom Cheries rygg hela tiden och sökte skydd! Aldrig att jag skulle vilja ha ett stort bitmärke i röven eller nåt! Tänk att man ska behöva bli rädd för ett litet föl istället för de två stora stoen som stod bredvid.
Men nu då, så är jag en erfarenhet rikare =)


Den bitglada ;P


(och det lite skygga fölet.)

Var riktigt kul att träffa henne igen iaf. Var några veckor sedan sist och hon var lika glad och pigg som vanligt. Sjukdomen syns inte alls på henne, utan hon ser ut som vilken glad människa som helst.. Ska nog mycket till innan något sänker henne, om det ens går ;D Inget "feschel" här inte!
Och snart så är skiten borta nu tjejen! Snart kan du pusta ut och leva livet normalt igen! Ser fram emot det! =)


Cherie gosar med vildingen!


Känner att jag redan saknar fotbollen också. Hoppade träningen idag eftersom jag fortfarande känner lite i benet. Therese sa att det var match på onsdag ifall jag ville vara med, men det känns så dumt också att inte ha tränat och kollat i lugnt tempo hur det är med benet innan man isf skulle slänga sig in i en match.. Där kan jag ju inte gå runt och söla utan där är det tempo som gäller!
Ja, vi får se hur det blir.. behöver de verkligen folk vill jag ju självklart ställa upp men jag kan ju inte lova något super resultat.. tyvärr..